Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIRDE vir3de2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[fsv. virdhe; jfr fvn. virðar, pl., män; möjl. samhörigt med områdesnamnet VÄREND]
hist. person boende i l. härstammande från området Värend i södra Småland; i sht i pl. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 63 (1863). Virdarna betraktades som hufvudfolket ej blott inom Tiohärads lagsaga, utan i hela Småland och derjämte såsom stamskilda från småländingarna. NF 17: 1596 (1893). Längst ned i söder, på gränsen mot Skåne, låg kring Helgasjön virdarnes af skogar omgifna land, Värend. Hildebrand Statsförf. 9 (1896). Under senmedeltiden drev virdarna .. en aktivt separatistisk politik .. mot den svenska centralmakten. NE 20: 118 (1996).
Avledn. (†): VIRDSK. [runsv. virðskr, fsv. virdsker] som har avseende på l. tillhör l. är utmärkande för virdarna. Vår hedna-läras egen uppkomst ifrån elementer af olika ålder, och härrörande ifrån landets dels äldre gotiska, dels ock yngre invandrande wirdska befolkning. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 204 (1863).

 

Spalt V 1325 band 37, 2017

Webbansvarig