| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINDIKATIV, adj.
(†) hämndgirig; äv. om ngt sakligt, mer l. mindre liktydigt med: fientlig. RP 10: 583 (1644). Emillan .. (den ungerske kungen) och Churförsten af Brandeburg så ock Påhlerne (var) ett vindicatifft förbundh emott Swerige oprättat. RARP 7: 128 (1660). Bonaparte är vindicatif; han skall förfölja E. M. öfverallt. Trolle–Wachtmeister Ant. 1: 161 (1809). Ekbohrn (1936).
Spalt V 1207 band 37, 2017