Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VINDEL vin3del2, r. l. m.; best. vindeln; pl. vindlar.
Ordformer
(vindel (w-) 1543 (: Windelstrappen) osv. wändel- i ssg 1734 (: wändel-trappa))
Etymologi
[jfr fd., d., nor. vindel, fvn. viðvindill, vildkaprifol; åtm. delvis av t. windel, av fht. windila, till wintan (se VINDA, v.2). — Jfr VINDLA]
1) om buktande l. slingrande (äv. krokig l. böjd l. spiralvriden l. skruvliknande) form l. bana o. d., vindling; äv. konkretare, om (del av) ngt med sådan form; jfr KRÖK 1, SLINGA, sbst. 1, SPIRAL, sbst. 1, VINDA, v.2 3 b slutet, VINDLING. Andra strålar fläta guld i hundra / Lagerkronor, hvilkas friska vindlar / Till den unga lund sig sänkt, der Finlands / Framtids hopp slår ut i blomrik knoppning. Cygnæus 9: 309 (1840). Där rökarna börja stiga i sakta vindlar. Ekelund Vårbris 11 (1900). Då Jordan lämnar sjön (Genesaret), kommer den ned i en dalslätt .. som når till Döda hafvet .. Under detta lopp gör den otaliga vindlar och mottar en mängd, mest periodiska tillflöden. 2NF 2: 156 (1904). Vägen snodde i ormande bukter över backar och berg .. steg i vindlar över ett fjäll, gick neråt igen. Andersson Vidskep. 38 (1916). Galleriet bjuder i sin arkitektur på fantasieggande vindlar och oförutsedda rum. GbgP 2/1 2002, s. 42. — jfr BLÅN-VINDEL. — särsk.
a) (†) om den spiralvridna delen av en snäcka, spira (se SPIRA, sbst.2); äv. elliptiskt för: vindelsnäcka. Vindel, Spira, dermed förstås de vridningar som utgöra framdelen af Snäckan. Retzius Djurr. 211 (1772). (Sv.) Vindel .. (t.) die Mondschnecke, (lat.) Turbo. Möller (1790). Sundén (1892).
b) om hjärnbarkens slingerformiga veckbildning hos människa o. högre stående däggdjur; utom ss. senare led i ssgr i sht i pl. Hvarken stora hjernans halfvor eller lilla hjernan visa (vid obduktionen) spår af vindlar, utan bilda blott blåsor. Hygiea 1843, s. 469. Af de döda språken mindes han några latinska glosor, som fastnat i någon af vindlarna i hans lilla hjerna. Adelsköld Dagsv. 4: 9 (1901). Hvad hjärnans byggnad beträffar, öfverensstämmer de människolika apornas hjärna genom vindlarnas större rikedom och hela anordning .. närmare med människans än med de lägre apornas hjärna. 2NF 19: 244 (1913). — jfr HJÄRN-, OCCIPITAL-, PANN-, TVÄR-VINDEL.
2) (†) ss. senare led i ssgrna BORR-, GARN-VINDEL, liktydigt med: vinda (se VINDA, sbst.1 1, 2 b).
Ssgr (till 1): A: VINDEL-SNÄCKA. (†) om (individ l. art av) snäcksläktet Turbo Lin.; jfr snäcka, sbst.1 1. De Vindelsnäckor som hafva namn af Turbo perversus och T. Muscorum, kunna träffas bland måssor, och på gamla torftak, särdeles vid Upsala. Fischerström Mäl. 242 (1785). DN(A) 18/9 1932, s. 55.
-STEN. [fsv. vindelsten; jfr mlt. windelstēn] (†) vindeltrappa av sten; jfr sten 2 c o. vind-sten 1. G1R 17: 484 (1545). På bådhe sijder j Templet wåre tree Omgånger, hwar öffuer annan, och på höghre sijden, gick een Windelsteen vp ått. Lælius Bünting Res. 1: 30 (1588).
-TRAPP(A). (vindel- 1734 osv. vindels- 1543) [jfr nl. wenteltrap, t. wendeltreppe]
1) trappa som stiger spiralformat (runt en spindel (se spindel, sbst.2 3 g)), spiraltrappa (jfr -sten o. vind-sten 1, vind-trappa, sbst.2); förr äv. om väg l. (inhuggen) trappa o. d. som går i serpentiner (se serpentin 5 a) (för att minska en brant stigning). Att golffwet j Store salen är halff parten lagt, så och Skorstenen vpsatt, och Windelstrappen wijdh köket vpmuret. G1R 15: 164 (1543). Man uppstiger på små vindeltrappor, anbragta i den lodräta klippan. Nicander Minn. 1: 138 (1831).
2) [tvärställda ribbor på skalet ger snäckan ett spiraltrappsliknande utseende] zool. om (individ l. art av) snäcksläktet Epitonium Röding, särsk. (o. numera bl.) dels om arten Epitonium clathrus Lin., dels i uttr. större vindeltrappa, om arten Epitonium turtonis Turton; äv. allmännare, i pl., om familjen Epitoniidae, särsk. (o. numera bl.) i ssgn VINDELTRAPP-SNÄCKA; jfr vind-sten 2. Linné FörelDjurr. 325 (1752). Den ena (snäckfamiljen) är Vindeltrapporna .. som äfven i våra haf företrädas af några arter af Vindeltrapp-slägtet. 2Brehm 4: 309 (1888). ”Vindeltrappa” .. Ca 2,5 cm hög. Spridd förekomst på 20 m djup och däröver i Nordsjön och Kattegatt. Höglund Mandahl-Barth Strand. 92 (1957). Större vindeltrappa. Höglund Mandahl-Barth Strand. 93 (1966).
Ssg (till -trappa 2; zool.): vindeltrapp-snäcka. i pl., om snäckfamiljen Epitoniidae. NE 19: 487 (1996).
-ÖRT. (†) om växtsläktet Convolvulus Lin., särsk. om arten C. arvensis Lin., åkervinda. Liljeblad Fl. 128 (1816; om släktet). Frey 1848, s. 121 (om åkervinda). Lyttkens Växtn. 355 (1906).
B (†): VINDELS-TRAPPA, se A.

 

Spalt V 1203 band 37, 2017

Webbansvarig