Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILLFARIG, adj.2, äv. VILLFÄRIG, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(vilfarig (w-) 1624–1800. vilfärig (w-) 1657–1711 (: wilfärighet). villfarig (w-, -fahr-, -fhar-, -gh) 1660–1967. villfärig (w-, -fähr-, -gh) 1662–1740 (: willfährighet))
Etymologi
[efter t. willfährig; till VILLFARA]
(†) om (meddelande om) beslut o. d.: som innebär (resp. förmedlar) beviljande av anhållan l. begäran o. d.; äv. om person, särsk. i sådana uttr. som vara villfarig till ngt l. att göra ngt, i fråga om att bevilja ngt l. vara tillåtande l. tillmötesgående, särsk. dels: vara villig till ngt osv., dels (närmande sig l. övergående i bet.: som gärna villfar andras önskemål, medgörlig, eftergiven (anträffat bl. i ordböcker)). AOxenstierna 2: 710 (1624). Opå denne .. Supplica iagh förwänter een Nådig willfährigh resolution. Stiernhielm (SVS) III. 1: 226 (1662). Att dhe ville vara villfärige att inkomma medh dhe rättelser, som dhe hvar ifrån sin orth kunne finna. RARP 10: 169 (1668). Om rustienstslängdernes inlefvererande på Kongl. Krigz-Collegii begäran, vela Ridderskapet och Adelen der till vara villfarige. RARP 10: 579 (1668). Wj .. utbedja oss Höggunstigt willfarigt utslag. KyrkohÅ 1938, s. 255 (1779). (Sv.) villfarig .. (eng.) compliant, complaisant. WoH (1904). Östergren (1967).
Avledn.: VILLFARIGHET, äv. VILLFÄRIGHET, r. l. f. (†) om egenskapen l. förhållandet att vara tillmötesgående l. välvillig; särsk. i fråga om svar på begäran o. d.: bifallande; jfr villfärdighet. BraheBrevväxl. 1: 209 (1673). Ståndet lofwade taga altsammans i öfwerwägande och sedan gifwa däröfwer sit utlåtande, försäkrandes wid alla tilfällen wilja söka i gjörligaste måtton wisa dem wilfarighet. 2BorgP 5: 60 (1734). (Eftersom) ingen willfarighet ännu .. fölgt .. så förnya wj härmedelst .. wår ödmjukaste anhållan. KyrkohÅ 1938, s. 255 (1779). Östergren (1967).

 

Spalt V 1114 band 37, 2017

Webbansvarig