Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIL, r. l. m. (KyrkohÅ 1907, s. 77) l. n. (IllSvH 2: 91 (1876)); anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[fsv. vil; liksom fd. vil, fvn. víl(l), fsax., mlt. wīl, mnl. wile, mht. wīl(e) av lat. velum (se VELUM)]
(†) (nunne)dok l. slöja. Item swerterskan för wil .. 1 (mark). AntT XVI. 1: 59 (1550). Birgitta sitter på en bänk iförd svart mantel med gyllne rosor och blått foder. Hvif och vil hvita. Cornell NorrlKyrklK 170 (1918).

 

Spalt V 1014 band 37, 2017

Webbansvarig