Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIDUA, f.; pl. -er.
Ordformer
(vidue- i ssg 1527 (: vidues dagh). vidhwers, gen. pl. 1527)
Etymologi
[fsv. vidua; sannol. av fd. vidue, trol. av mlt. wedue, av fsax. widowa, motsv. got. widuwo, fht. wituwa (t. witwe), feng. widewe (eng. widow), ävensom lat. vidua, fkyrkoslav. vъdova, fir. fedb, sanskr. vidhávā; möjl. till den rot som äv. föreligger i DIVIDERA]
(†) änka. Ath vidhwers och fatige enkers sacker bliffue fryemiedh til retthe och fordreth til thet besthe. G1R 4: 44 (1527).

 

Spalt V 957 band 37, 2017

Webbansvarig