| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VETA, sbst.2, n.; best. -t.
(†) vetande; särsk. pregnant, om ett alltomfattande o. ss. sant l. egentligt uppfattat l. betraktat vetande, särsk. i uttr. det sanna vetat. Wet thet, och noga thetta merck: / Wårt weta här är styckewerck. Scherping Cober 2: 84 (1737). Då Gud allena ägt vetat och vet allting på en gång .. måste däremot (osv.). UrFinlH 759 (1793). Det sanna vetat, liksom det sanna varat, ligger aldrig i åskådningarne utan alltid i tankarne eller begreppen. MinnCJBoström 361 (1897).
Spalt V 804 band 37, 2017