Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VESLING, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(wäsling (-gh) 1528–1681. wäszlingar, pl. 1621)
Etymologi
[jfr fd. vesling, fvn. vesalingr, veslingr (nor. vesling, nyisl. vesalingur); till VESÄLL]
(†) olycklig l. olycksalig l. fattig person, stackare (jfr USLING 1); äv. om usling (se d. o. 2). Then wäslingen är icke wärd ath dragha mina skoo vthaff. OPetri 2: 255 (1528). Tin Armlingh och Wäsling huad säge tu nu. DrSimon 6 (1627). Verelius 268 (1681).

 

Spalt V 799 band 37, 2017

Webbansvarig