Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEPS väp4s, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr t. wepser; av vepsiska veps, beps, veps, språket vepsiska (sannol. gm förmedling av fi. vepsä, ry. vépsi)]
om person tillhörande viss östersjöfinsk folkgrupp i nuvarande västligaste Ryssland; vanl. i pl., om folkgruppen; jfr TJUD. Nord-Tschuderna eller Wepserna, hvilkas språk utgör föremålet för följande anteckningar, äro afkomlingar af de i Nestors folkförteckning omnämnda Wesserna. ASScF 6: 49 (1859). Vepserna .. på Onegasjöns västra strand .. (är) nära fränder till karelarna. Nordenstreng EurMänRas. 261 (1917). Den ryske medborgaren är till identiteten veps eller burjat endast i sin närmaste krets. Hufvudstadsbl. 24/1 2013, s. 20.
Avledn.: VEPSISKA, r. l. f. finsk-ugriskt språk av den östersjöfinska språkgruppen, som talas av vepserna. Landsm. 1: 543 (1880). Vepsiska .. (dvs.) östersjöfinskt språk som talas av närmare 10 000 personer i trakterna av Ladoga och Onega .. Vepsiska är av stor betydelse för språkforskningen. NE (1996).

 

Spalt V 710 band 37, 2017

Webbansvarig