Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VELEN, adj.; pl. velna.
Ordformer
(w-)
Etymologi
[fsv. vilin; till VILJA, v.1]
(†) om person: som är (otillbörligt) välvilligt inställd (till ngn l. ngt); särsk.: partisk. Migh oförmerkt, wpskiöt han daghen, och förkastade sÿnemennerne, till dess han hade bestält sina welna män, och sålunda hölt en welnasÿn. VDAkt. 1664, nr 183. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Ssg (†): VELNA-SYN. om syn (se syn, sbst.2 2) förrättad av gentemot innehavaren partiska l. av denne utvalda personer. VDAkt. 1664, nr 183. Emädan hussasÿnen eÿ blef hållen .. af de Män, som der till, af den loflighe Rätten woro förordnadhe, wthan w. hr peder wthwalde sigh andra sÿnemän effter sin willie, kan den sÿnen Eÿ hållas för lagha sÿn, wtan en welnasÿn. VDAkt. 1665, nr 352.

 

Spalt V 682 band 37, 2017

Webbansvarig