Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEGA ve3ga2, sbst. oböjl.
Etymologi
[av mlat. vega; efter arab. al-wāki, den fallande]
1) astron. namn på den starkast lysande stjärnan i stjärnbilden Lyran (se LYRA, sbst.4 3). Klingwall Uranogr. 26 (1810).
2) ss. förled i ssgr betecknande ngt som har avseende på l. samband med l. hänför sig till (namnet på) A. E. Nordenskiölds chefsfartyg, Vega, vid polarexpeditionen 1878–1880.
Ssgr (till 2): VEGA-BRÖD. [sannol. med tanke på att bullen till formen anses likna en vegamössa] bag. om visst slags fylld (o. över mitten tillplattad) vetebulle. Vid bakborden arbetas degar till ”vegabröd” och rågsiktbröd. Idun 1900, s. 475. —
-MÖSSA. om visst slags tygmössa med platt kulle, smal kant o. (vanl. hård o. blank) skärm (som blev populär efter att den burits av sjömännen på Vegaexpeditionen). SthmMissionsbl. 1890, nr 48, s. 3. Mössan .. måste vara en s. k. vegamössa .. med kullen en aning nerdragen över skärmen. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 160 (1949).

 

Spalt V 658 band 37, 2017

Webbansvarig