Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VASKER, adj.
Ordformer
(w-)
Etymologi
[sv. dial. vasker; jfr nyisl. vaskur; av ovisst ursprung; jfr äv. fsv. ovaskeliker o. fvn. vaskligr]
(†) rask (se RASK, adj. 3) l. flink l. duglig. Verelius 285 (1681). Then bullersamme Mars, een rät orolig Sälle, / Käck, Wasker, Trätedryg och stränger i sitt Wälle. Spegel GW 168 (1685). The Swenska .. / På stunden sökte vp en kyn och wasker däka, / Som wärjan och Sin teen handterte lika snält. Kolmodin QvSp. 1: 242 (1732).

 

Spalt V 485 band 37, 2014

Webbansvarig