Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALLA val3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ARE (†, Gadd Landtsk. 2: 49 (1775)).
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[avledn. av VALL, sbst.2]
(† utom i den särsk. förb. VALLA IN o. ssgn IN-VALLA) (låta) uppföra vall (se VALL, sbst.2 1, 2) vid l. omkring (ngt); äv. med refl. obj. Linc. C 6 a (1640). Den, som kan .. med een väldiger hand bemächta sig vallade städer. AWollimhaus Vitt. 17 (1672). Om .. (judarna) willia föllia bookstafwen effter, så skole the finna vthi theras egna historier, at the Romare wallade sigh på Olioberget, och satte ther på sin belägring. Sylvius Mornay 610 (1674). Kalckungnarne .. woro .. bygde af sten och utan til wallade med jord. Linné Öl. 140 (1745). LoW (1911). — jfr OM-VALLA.
Särsk. förb.: VALLA IN10 4. invalla (ngt). Havsstrandängarna, där den våta, salta blåsten svepte fram med tånglukt och fågelskrik, vallas in. Selander MarkMänn. 60 (1937). Man inledde försök att valla in receptionsbyggnaden. SDS 17/8 1993, s. A5. jfr invalla. —
VALLA OMKRING l. KRING. (†) låta uppföra försvarsvall omkring (ngt l. ngn, äv. sig). Med skantzar walla kring sigh. Schroderus Comenius 704 (1639). Ekblad 143 (1764).

 

Spalt V 163 band 37, 2014

Webbansvarig