Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALEN va3len2, adj. valnare; adv. VALET; äv. VAL, adj., anträffat bl. i pl. best. vala samt (o. numera bl.) i avledn. VALHET.
Ordformer
(vala, pl. best. 18471952. valen (w-, -aa-, -ah-) 1648 osv.)
Etymologi
[fsv. valin; motsv. d. valen; jfr äv. nor. dial. vale, djup sömn, mlt. welen, vissna, torka, welk, kraftlös, vissen; möjl. till VAL, sbst.5 — Jfr VALBJÖRK, VALHÄNT, VALLMO]
i sht om hand l. finger: stel l. domnad (o. känsellös) av köld; äv. dels närmande sig bet.: kraftlös, nedslagen, dels bildl. Brasck Apg. J 3 a (1648). Stå the icke och kunne ey Händerna röra / Ewen såsom the walne woro? Brasck TyKr. C 3 a (1649). (Sorgen) blir aff sådan tijdh (dvs. hösten) nu tyngre än dhet troos / At starcke och dheraff förswagade gå walna. Skogekär Bergbo Wen. 120 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Vi blåste i händerna när de blefvo för ”valna”. Rosenius Naturst. 39 (1897). Ty ordens blommor skulle, frostigt valna, / ej äga färg. Ahlman LivDröm 66 (1909). Medan han fumlar med valna fingrar för att lösgöra hunden .. funderar han över vad han tycker om planerna. UNT 18/1 2010, s. 10.
Avledn.: VALENHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) tillståndet l. egenskapen att vara valen; jfr valhet. Serenius D 1 b (1734). Jag kan försäkra att det var ingen valenhet i fötterna på mig. Sydow O’Leary Schíane 103 (1921).
VALHET. (numera bl. tillf.) valenhet. Björkman (1889). (Han) gnuggade .. händerna och krökte dem och rätade ut dem för att få bort valheten. Bäckström FastPunkt. 26 (1919). Östergren (1966; angivet ss. ”mindre vanl.”).
VALNA, v. bli valen. Arvidi 44 (1651). De klädde händerna med stora ullvantar .. men även inne i detta hölje valnade fingrarna och blev klumsiga och stela som träpinnar. Moberg SistBr. 76 (1959).

 

Spalt V 137 band 37, 2014

Webbansvarig