| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
1) (i fackspr.) om båt l. fartyg: följa l. (låta sig) bäras upp av (kraftig) våg(rörelse) (o. därigm stå emot störtsjö o. d.); äv. tr., särsk. i sådana uttr. som vaka sjö(n), följa vågrörelse(n); äv. (med viss anslutning till vaka, v.1 3) om boj l. (del av) fiskeredskap o. d.: (gm att flyta på vattenytan) markera läge l. plats. Masterne kappas i nödfall .. när man råkar för en orcan så at skeppet ej wil waka. Dalman 28 (1765). Wakare .. förfärdigas af lätt träd, i form af ett kors, i hwars midt en pinne genomborras, wid hwars nedre ända refwen eller snöret bindes till den fiskredskap, för hwilken det skall waka. Ekström AfhFiska 120 (1845). I följd af sin lätthet vakade den lilla aluminiumbåten synnerligen väl i upprördt vatten. KrigVAH 1895, s. 18. (Fartyget) redde sig i allo förträffligt, var lättstyrt, vakade sjön som en sjöfågel och löpte i god vind som en kappseglare. Hornborg Segelsjöf. 120 (1923).
2) om fisk: röra sig i vattenytan, komma upp till ytan. Vaka säges fiskar, när de hoppa mer eller mindre upp från vattubrynen. NorrlS 1–6: 104 (1798). Ute på sjön och älfven .. sågo de den ena ringen, efter den andra af vakande storöring, sik och harr. Modin GTåsjö 75 (1916). Fisk har vi sett vaka där (i tjärnen), mört och rudor och sutare. Antti MyckJord. 281 (1987).
Spalt V 90 band 37, 2014