Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAD va4d, sbst.7, förr äv. VÄD, n.; best. -et; pl. = (Nordberg C12 1: 371 (1740) osv.) ((†) -er KyrkohÅ 1914, s. 445 (1710: wade), Lanærus Försök 66 (1788)).
Ordformer
(va 1729. vad (hv-, w-, -aa-, -dh) 1526 osv. ved 1550. väd (w-, -dh) 15261729)
Etymologi
[fsv. väþ, vaþ; motsv. fd., d. væd, fvn. veð, got. wadi, fsax. weddi (mlt. wedde), fht. wetti (t. wette), feng. wędd (eng. wed); till den rot som äv. föreligger i lat. vas (gen. vadis), borgen, lit. vãdas, pant, borgen. — Jfr GAGE, sbst.1, VÄDJA]
1) (†) säkerhet (se d. o. 3 b) l. pant; särsk. i uttr. sätta ngt (ut)i vad (jfr b; se SÄTTA, v.3 I 31 b γ γ), äv. mer l. mindre bildl.: riskera ngt, sätta ngt i fara, äventyra ngt. OPetri i Lychnos 1937, s. 142 (c. 1535). Hon moste (vid ett barns födsel) vthstå en hårdare press, och lijda een större sweda, Ja ofta sättia lijfwet j waadh. Phrygius MOlai D 1 a (1608). Åkrar, boskap, hwadh the hadhe / Moste the giffua i wadhe. Prytz G1 G 4 a (1621). Wår Lag skiljer wäl stundom wäd ifrån Pant: men som offtast blandas thessa ord och betyda alt ett. Nehrman InlJurCiv. 341 (1729). WoJ (1891). — särsk.
a) vadepenning; särsk. i uttr. erlägga vad. Dømd(es) radzens doom ful och gil, th(e)r m(edh) sakfelt(es) han til vad(e)t so(m) ær xx mark. OPetri Tb. 132 (1526). Skola Krono samt Consistorii Fullmäcktige genast insända utslaget .. med berättelse, at misnöje är förklaradt eller wad erlagt. LandtmFörordn. 196 (1762). Hirvensalo o. Hedlund (1963).
b) om vid vadslagning utlovad belöning l. garanti l. utlovat pris (se PRIS, sbst.3 III 1); särsk.: insats (se d. o. 4 a), särsk. i uttr. sätta ngt i vad (se SÄTTA, v.3 I 32 b). Later ingen tagha idher wädhit j frå. Kol. 2: 18 (NT 1526; Bib. 1541: Lönen). (Han) sadhe att när hann får sit waad af Claes Lousÿnn som hann hafuer wadz med Claes så wille hann betale hänne (dvs. Claes hustru) the 4 vnngerske gÿldenn. 3SthmTb. 2: 303 (1599). Gienast .. har Linnelöf tagit upp en 6 styfwer och såssom wad satt emot Pär Börjesson, att han eij skulle wara mäcktig att slå honom i gållfwet. VRP 26/4 1729. Min prins, hans majestät har befallt mig att för er tillkännagifwa att han satt ett stort wad på ert hufwud. Hagberg Shaksp. 1: 432 (1847). Befrielse från skyldigheten att betala vad, ifall hästen icke löper. THästv. 1870, s. 14.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (urspr. med erläggande av vadepenningar l. deponering av annan säkerhet förbunden) vädjan om prövning i högre instans av dom från lägre rätt l. av beslut l. yttrande av nämnd l. syn o. d., klagan (se d. o. 2 c) l. överklagande; särsk. i sådana uttr. som anmäla vad; jfr APPELLATION 1. Tha kom th(e)n sack j rætten som staar h(e)r næst til fo(re)nne .. om th(et) wadh som lambrect helmes hade giordt emoot radzens doom. OPetri Tb. 132 (1526). Om Wadet ifrån Fougden, Borgmästaren och Rådhet hafue wij .. förordnet, Att ingen skal måge wädhia ifrån deres doom, Medh mindre Saken är wärd 400 Mark. Lyberg GPprFalunDal. 1: 114 (i handl. fr. 1624). Horatius (sade), uppmanad af Tullus, som gaf lagen en mildare tolkning: ”Jag vädjar.” Såleds kom målet genom vad till folkets domstol. Kolmodin Liv. 1: 68 (1831). Vadet förbehålles efter hand åt tvistemålen, men riktar sig ej längre såsom ett klander mot domaren för begånget fel, utan avser en ny prövning. Flodström SvFolk 539 (1918). Kellerman anmälde vad mot domen men fullföljde icke vadet inom laga tid. 1NJA 1952, s. 427. — jfr LAG-VAD. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
α) i uttr. laga l. lagligt vad, vad i enlighet med gällande lag. Ett laghligit Wadh. Chesnecopherus Skäl Qqq 2 b (1602). I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt .. ingifve käranden sin inlaga innan klockan tolf på den fyrationde dagen. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 3, s. 1.
β) i uttr. kasta vad (under ngn) (se KASTA, v. II 4 g), äv. kasta vad mot ngt l. ngn, anmäla vad mot ngn l. ngt. G1R 16: 677 (1544). Det de och siälfua bekiände, sigh inth(et) ähn hafua någon domb aflagt, huar emoth wad kastass måtte. VDAkt. 1656, nr 68.
b) (†) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i sådana uttr. som det finns l. ges intet vad från ngt, ss. beteckning för att varje invändning l. protest mot ngt (kommer att) avvisas; jfr APPELL II 6 a slutet. För närvarande gälla i svenska historien Prof. Geijers ord såsom orakelsvar, från hvilka intet vad finnes. Fryxell Arist. 1: 58 (1845). Ges intet vad från dina stränga domar, / Du hårda Öde? Kullberg Dikt. 30 (1850). För hvarje teater är en stabil trupp ett villkor utan vad. Homén HforsTeatr. 3: 186 (cit. fr. 1904). Siwertz Varuh. 61 (1926).
3) om förhållandet att två l. flera personer kommer överens l. avtalar att den vars uppfattning i en viss svårbedömd l. omstridd fråga efter prövning visar sig riktig l. vars förutsägelse om utgången av viss händelse besannas, skall erhålla på förhand utsatt (o. av förlorande part(er) tillhandahållen) belöning; äv. om enskild persons (med underpant förbundna) garanti l. löfte l. försäkran om riktigheten av ngt l. att ngt förhåller sig l. skall ske så l. så (se särsk. a). Att så framt werket icke wijsar och slår rett, att det ähr ingen annars Skuldh är än Klåckarens, det iagh will sättia 1000 pänningar mot een i wadet. VDAkt. 1662, nr 33. Ty jagh allenast spår, men biuder intet wadh / At Eden warit haar ther Adens skiöna stadh / Fins i Arabien. Spegel ÖPar. 9 (1705). I lördags skedde ett .. vad emellan konungen och hertiginnan .. Konungen vann. Ahnfelt HofvLif 3: 5 (i handl. fr. 1795). Nu det gällde ett vad; hvem först till den aktade herrgåln / Hunne, och skaffade hästar att elgarna forsla från skogen, / Skulle med ett stop öl och en sup af den andra förplägas. Runeberg (SVS) 3: 71 (1832). (Han) ökade spänningen genom .. utmaningar till vad om särskilt svåra stötar (i biljard). Hallström Händ. 111 (1927). — särsk.
a) i sådana uttr. som slå vad (med ngn l. om ngt (l. i förb. med att-sats)) l. hålla vad (på ngt), ingå vad (med ngn l. om ngt); äv.: med bestämdhet hävda l. garantera l. lova (att ngt skall ske l. förhåller sig så l. så l. är sant l. riktigt); jfr SLÅ, v. I 1 c ϑ α. Te slogo waad om itt stycke engilst, att (osv.). VadstÄTb. 113 (1587). Öfwer-Styrmannen wille slå wad med osz, at wi innom en eller högst twå dagar skulle få se land. Humbla Landcr. 388 (1740). Man var så säker på saken, att ingen vågade slå vad med skomakaren, ehuru han satte endast en panna kaffe i vadet. Allardt Byber. 2: 162 (1886). En skomakare, som tror på varken himmel eller helvete, håller vad på, att han om natten skall sömma tre par skor i kyrkan. FinlSvFolkd. I A 1: 422 (1917). Jag slår vad om att idén om villkorslös kärlek uppfanns av nå’n psykolog som hade både kokerska och städhjälp. Berglin DagSeger 92 (2009).
b) i sådana uttr. som vinna l. förlora (förr äv. tappa (jfr TAPPA, v.2 5 c)) ett vad. OPetri Tb. 139 (1526: tappade). At siuda Egg förvthan Eld .. ther med kan tu winna ett Wadh aff them som thet icke kunna förstå. IErici Colerus 1: 329 (c. 1645). Ett tappadt vad. Runeberg (SVS) 2: 113 (c. 1827). Om du vägrar är det alltså du som förlorar vadet, triumferade Zetterqvist. Carlsson MinB 110 (1912).
Ssgr: A: (1, 3) VAD-ASSURANS. (†) om gm vadslagning slutet avtal med karaktär av livförsäkring. Såsom en särskild afart af lifförsäkringen framstod den s. k. ”vadassuransen”, som florerade i 16:de och 17:de samt äfven 18:de årh. NF 9: 1258 (1885).
-BEVIS, se B. —
(3) -HÅLLANDE, n. vadslagning. Vadhållande förekommer vid sport- eller travtävlingar, stundom på betydande belopp. Hernberg Rättsh. 308 (1922).
(3) -HÅLLANDE, p. adj. om person: som håller vad. (Till biblioteket) komma alla vadhållande och filippinspelande individer, som söka en Salomo att slita sin tvist. Edqvist Kamr. 27 (1932).
(3) -HÅLLARE. vadslagare; äv. om person som yrkesmässigt ombesörjer vadhållning, bookmaker. SvT 27/1 1852, s. 3. Varje stad med minst 10 000 invånare har minst en illegal vadhållare som tar upp spel. DN 12/1 2000, s. C7.
(3) -HÅLLNING. vadslagning; särsk. i fråga om tävling (ss. hästkapplöpning). Schulthess (1885). Vadhållningen vann på kapplöpningarnas tid i Sverige dess bättre intet insteg. Balck Idr. 1: 293 (1886).
-INLAGA, se B. —
(3) -INSÄTTNING. (†) insats (se d. o. 4 a) i vad; jfr insättning 3 c. 2NF 6: 1028 (1906).
(2) -KASTA, -ning. (†) anmäla vad; särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om vad. UpplDomb. 7: 30 (1549). Att alle laglige wadhkastninger ifrån häredzting och lagmän och deres ransakninger måste emot lagh casseres och till inthet giöras. RA II. 2: 195 (1617). FörarbSvLag 7: 580 (1704).
-PENNING, -RÄTT, -RÄTTIGHET, -SKILLING, se B. —
(3) -SLAGARE. person som (gärna l. mer l. mindre regelbundet) slår vad; jfr -hållare. Möller (1807).
(3) -SLAGNING. handlingen l. verksamheten att slå vad; äv. konkretare, om enskild omgång av vadslagning (i ovan anförd bet.); jfr -hållande, -hållning. (Studenter brukar) vid åtskilliga tillfällen, isynnerhet vadslagningar, pröfva sin styrka med den så kallade armbrytningen. Zedritz TurkMus. 40 (1835). Vad som gör tuppfäktningarna så populära, är .. att de spela samma roll för vadslagning som exempelvis hästkapplöpningarna i Australien. Bengtsson Filippin. 103 (1942).
(3) -SLÅNING. (†) vadslagning. Lind 1: 1658 (1749).
-SUMMA, se B. —
(1) -SÄTTA, -ning. (†) pantsätta. OPetri i Lychnos 1937, s. 142 (c. 1535). 50 daler, för huilket för:te tompt wadsatt är. PrivSvStäd. 4: 182 (1597). PH 1: 217 (1720).
-TID, se B.
B (numera bl. i skildring av ä. förh.; till 2): VADE-ANMÄLAN~020. parts (se part 7 c) anmälan om fullföljande av talan; särsk. i fråga om överklagande av tingsrätts dom till hovrätt. NordT 1885, s. 249. Ej må .. annan än vattenrätts-domaren pröva, huruvida gjord vadeanmälan rätteligen skett. SFS 1918, s. 1159. Häradshövdingen skall tillse, att tjänsteman som är behörig att mottaga vadeanmälan är tillstädes i kansliet när detta hålles öppet. SFS 1965, s. 1195.
-BEVIS. (vad- 1916. vade- 1755 osv.) (av domare utfärdat) bevis (se d. o. 3) omfattande uppgifter rörande förfarandet vid vad; jfr appellations-attest. I .. wade-bewis (skall) dagen sättas ut, då Parterne skola til Öfwer-Rätten komma. PH 6: 3771 (1755).
-FÖRFARANDE. (†) förfarande vid handläggande av vad. Vadeförfarandet inledes medelst vadeanmälan hos underrättens kansli. NordT 1885, s. 249. Kallenberg CivPr. 1: 1255 (1926).
-INLAGA~020. (vad- 18791916. vade- 1874 osv.) inlaga (se d. o. 3) vari part framställde sin talan; jfr libell 2. 1NJA 1874, s. 89. Vad-inlaga från häradsrätt på Gotland till Svea hofrätt skall af käranden ingifvas senast den 60:e dagen, den oräknad, då häradsrättens dom föll. Bergman GotlGeogr. 14 (1879).
-KÄRANDE. kärande i vademål. I vadeinlagan skall vadekäranden uppgiva .. den dom, mot vilken talan föres. SFS 1942, s. 1811.
-MÅL. mål som gm vad omprövades i högre instans; jfr besvärs-mål 3. Lagerbring 1Hist. 2: 748 (1773). Förberedelse för huvudförhandling i vademål sker väsentligen genom parternas skriftväxling. 1NJA 1950, s. 176.
-PENNING l. -PENG. (vad- 15961916. vade- 1603 osv. vads- 15811589) särsk.: avgift (i pengar) att erläggas av klagande part i samband med vadeanmälan; förr särsk. i uttr. inlägga sin(a) vadepenning(ar); jfr penning I 5 n o. -skilling, -summa o. appellations-penningar. UpplDomb. 8: 7 (1581). Me(dh) denne doom wille Oluf Hållgerson sigh inthet nöija låta uthan i rättan tijdh inlade sin wadpenning i rätten. 3SthmTb. 10: 86 (1618). Om skriftlig vadeanmälan inlämnas genom bud eller insändes med posten må vadepenning erläggas på samma sätt. SvJuristT 1944, s. 785.
-RIKSDAG~20, äv. ~02. den nya riksdag som sammanträdde sedan kungen upplöst lagtima riksdag o. förordnat om nyval. PT 11/6 1914, s. 2. På vaderiksdagen 1887 .. uttalade sig första kammaren med 7 rösters majoritet för en mindre reducering av stadsrepresentationen. Carlsson LantmPol. 124 (1953).
-RÄTT. (vad- 18311908. vade- 1881. vads- 1617) (†) rätt (se rätt, sbst.2 4) att anmäla vad. RA II. 2: 205 (1617). (Påven) proklamerade den romerska stolens befogenhet att utan vadrätt afgöra appellationer från alla delar af världen. 2NF 9: 876 (1908).
-RÄTTIGHET. (vad- 18311886. vade- 1793) (†) rättighet att anmäla vad. PH 15: 441 (1793). Vadrättigheten synes hafva fallit i glömska. Ljunggren SAHist. 1: 140 (1886).
-SKILLING. (vad- 18911939. vade- 1882 osv.) vadepenning; jfr skilling, sbst.2 2, o. -penning o. appellations-skilling. Som visadt är, får i flera fall .. vad fullföljas utan erläggande af vadeskilling. Broomé CivPr. 264 (1882).
-SUMMA. (vad- 1807. vade- 1797 osv.) särsk.: vadepenning; jfr summa, sbst. 3, o. -penning o. appellations-summa. Calonius 4: 316 (1797). Även om vi lydigt böjer oss för spelregler och vidimerade recept och försöker låna ihop till den föreskrivna vadesumman (osv.). Utsikt 1949, nr 1, s. 8.
-SVARANDE. svarande i vademål. SFS 1942, s. 1812.
-TALAN. talan som anhängiggjorts gm vad. Tillförordnade domhafwanden i orten, som har att meddela parterne behörig hänwisning om hwad de för deras wadetalans fullföljande hafwa att iagttaga. SFS 1825, s. 21.
-TID. (vad- 1916. vade- 1825 osv.) tid inom vilken vad skulle anmälas. Till Swea Hof-Rätt, angående ny wadetids utsättande i öfre och nedre Fryksdals samt Kils härader. SFS 1825, s. 20.
-VÄG. (†) väg l. ordning för (handläggning av) vad; särsk. i uttr. i vadeväg, gm l. medelst vad. PH 11: 816 (1779). Af förstärkta beredningen har föreslagits, att brottmålen skola till hofrätten fullföljas på samma sätt, som tvistemålen, d. v. s. i vadeväg och icke såsom nu genom besvär. NordT 1892, s. 492. Östergren (1966).
C (†): VADS-PENNING, -RÄTT, se B.

 

Spalt V 23 band 37, 2014

Webbansvarig