Publicerad 2014   Lämna synpunkter
V ve4, n.; best. v-et l. v-t; pl. v-n l. =; pl. best. v-na, äv. v-en.
Ordformer
(äv. ve. Anm. Best. o. pl. skrivs äv. v’t, v’et, v’n, v’na, v’en, ibland äv. v:et osv.)
Etymologi
[av lat. v (o. u); jfr gr. ὖ ψιλόν]
1) namn på den tjugoandra (i ä. tid, då bokstäverna i o. j inte hölls isär, den tjugoförsta o. i en tid när u o. v inte hölls isär, den tjugonde) bokstaven i vårt alfabet; äv. om tecken för v-ljud i annat alfabet; ibland, hos ä. förf. vanl., inte strängt skilt från 2. Bokstaven v. Stort, litet, kursivt v. V är det romerska tecknet för 5. Bureus Runaräfst 71 (1602). I sednare handskrifter, men redan på 1300-talet, har w nästan utträngt v. SvLittFT 1833, s. 246. Sedan bokstafven x var antagen såsom beteckning för den obekanta, var det helt naturligt att .. använda x:s grannar y och z eller u och v. NordT 1883, s. 138. — särsk.
a) ss. förkortning för ord som börjar med v. Hon är v. ordf. i föreningen. Uttrycket ”och så vidare” förkortas o.s.v. Kansliet är semesterstängt v. 2830. Förkortningen VD står för verkställande direktör. V. Denna bokstaf framför en notrad, betyder Violin, eller Violinstämma. Envallsson 337 (1802). V. Förkortning av orden violino, voce, volti. Höijer 523 (1864). V är det kemiska tecknet för (en atom av) grundämnet Vanadin. Kjellin (1927). De nya (EU-)kraven sätter gränser för hur mycket energi som får gå till spillo när vanlig nätspänning på 230 V (dvs. volt) omvandlas till lägre spänning. GbgP 30/4 2010, s. 54.
b) i utvidgad anv., om den del av ordbok l. av ordförrådet i ett språk l. register l. adresskalender o. d. som innehåller l. består av ord l. namn som börjar med v; särsk. använt ss. rubrik över denna del av en ordbok osv. V kommer att bli kortare än U. Drysell 336 (1728).
c) i utvidgad anv., om föremål l. figur som till formen liknar ett V. (Vid normal flygning måste) bärplanets korda och stabilisatorns korda bilda det s. k. longitudinella V:et. Thulin o. Malmer Flygm. 60 (1916).
2) om ljudet, äv. om fonemet v; äv. om mer l. mindre närstående ljud, i sht sådant som betecknas med bokstaven V. Med Dalekarla målet kommer Engelskan i många stycken öfwerens, jemwäl här vthinnan, så at man hos Engeländare aldrabest kan höra åthskillnaden på v och w. UHiärne Orth. 54 (1717). V, ve. Om nedre läppen är ställd mot öfre tänderna, och luften dervid svagt utandas, uppstår .. det ljud, som höres först i vår och sist i af. Aurén Ljudl. 17 (1869). Mellan underläppen och öfvertändernas kant, bildas svenskt v eller f allt efter som glottister tillkommer eller ej. Björling Klangf. 97 (1880).
3) i symbolisk anv.; särsk. för att beteckna ngt ss. det tjugoandra (resp. tjugoförsta l. tjugonde) i ordningen. OPetri 1Post. 78 a (1528; ss. signatur för bokens tjugoförsta ark).
Ssgr (Anm. V står ofta som versal o. följs vanl. av bindestreck): (1 c) V-DAL. (i fackspr.) V-formig dal(gång) (vars form är karakteristisk för unga floddalar). En vacker, djup V-dal. TurÅ 1914, s. 269.
(1 a) -FEM l. -FEMMA. (äv. skrivet -5) [förleden är förkortning för vinst] om form av totospel där vinnare i fem utvalda trav- l. galopplopp tippas. Expressen 15/11 1969, s. 17.
(1 a) -FEM-SPEL. (äv. skrivet -5-) jfr -fem(ma). DN(A) 15/7 1959, s. 12.
(1) -FORM. form (se d. o. I 1) som liknar ett V. Ramsay GeolGr. 198 (1909).
(1) -FORMAD, p. adj. jfr -formig. De v-formade märkena efter harens språng. Hallström Brilj. 165 (1896).
(1) -FORMIG. som har formen av bokstaven V; jfr -formad. V-formiga glasrör. Quensel AnlChemFörsök 96 (1802).
(2) -LJUD. språkv. I fv (för så vidt dessa konsonanter beteckna det enkla ve-ljudet i slutet af ordets stam) uttalas icke f. Tullberg SvSpr. 2: 4 (1836).
(1 a) -MJÖLK. [eg. kortord till vitaminerad mjölk] (förr) om saluförd vitaminerad mjölk. Vitamin-mjölken .. V-mjölken. DN(A) 7/1 1950, s. 1.
(1 c) -MOTOR. tekn. motor med två cylinderrader placerade i vinkel mot varandra så att de tillsammans bildar ett V. Nerén BilB 1: 10 (1928).
(1 c) -RINGAD, p. adj. som har V-ringning. Sporttröja, v-ringad, härligt mjuk och varm av ren ull i lång modell. ST(A) 13/12 1963, s. 12.
(1 c) -RINGNING. (framtill) V-formad halsöppning på klädesplagg. V-ringning till midjan. UNT 11/3 1942, s. 8. Hon var klädd i en tunn kornblå tweedkappa med bred v-ringning. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 198 (1965).
(1 c) -STIL. hoppteknik inom backhoppning där skidorna under hoppet bildar ett V. V-stilen är framtidens modell. GbgP 4/3 1991, s. 24.
(1 a, c) -TECKEN. [av eng. v sign; förleden är förkortning för eng. victory, seger (se viktoria)] segertecken med pekfinger och långfinger utsträckta så att de tillsammans bildar ett V. SvD(A) 25/10 1944, s. 3.

 

Spalt V 1 band 37, 2014

Webbansvarig