Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTGÅVA, sbst.1, f.; anträffat bl. i pl. -er (G1R 18: 225 (1547), HSH 32: 284 (1634)) l. -or (OxBr. 11: 515 (1633)).
Ordformer
(uthgåfu-, vthgåfw-, wttgåffu-)
Etymologi
[av mlt. ūtgave, till ūtgeven, utge, ssg av ūt (se UT, adv.) o. geven (se GIVA); jfr t. ausgabe]
(†) pålaga; utgift. Frij för all Stadzens tunge och wttgåffuer. G1R 18: 225 (1547). (Vi) haffue ännu der ofwan opå till dagelige vthgåfwer satt oss j tämmeligh skuldh. HSH 32: 284 (1634).

 

Spalt U 1055 band 36, 2012

Webbansvarig