Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTERIN ɯt1eri4n, adj.
Etymologi
[liksom t. uterin, fr. utérin till lat. uterus, livmoder (se UTERUS)]
(i fackspr.) som har avseende på l. sammanhänger med livmodern; särsk. ss. förled i ssgr. Uterin katarh med deraf härrörande sterilité. ÅboUnderr. 1/3 1860, s. 4. Fortplantningsorganen mynna ut i en kloak, och äggledaren utgöres af ett Fallopiskt rör, som i sin nedre del visar en uterin utvidgning. Sundström Huxley 101 (1874). Lindskog (1997).
Ssgr: UTERIN-DEL. (tillf.) Uterindelen af moderkakan. TLäk. 1833, s. 210.
-KAMMARE. (†) jfr kammare, sbst.2 7. Vid de aflägsnare ändarne (av äggledarna) utvidga de sig till uterinkamrar, som förena sig och mynna ut i kloaken. Sundström Huxley 120 (1874).
-VÄGG. (i fackspr.) Vid obduktionen befanns .. svulsten .. inkapslad i venstra uterinväggens substans. Hygiea 1853, s. 625.

 

Spalt U 988 band 36, 2012

Webbansvarig