Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URARTA ɯ3r~a2rta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. udarte; efter t. ausarten, ssg av aus, ur (se UT, adv.), o. arten, arta (se ARTA, v.); UT utbytt mot UR]
utvecklas på ett för sin art (se d. o. 3 (a α γ)) främmande (o. dåligt) sätt, degenerera; numera bl. allmännare: utvecklas i (starkt) negativ riktning; spåra ur (se SPÅRA UR 2); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i l. till, övergå i l. till, försämras till; förfalla till; förr äv. dels refl., dels i pass. övergående i deponentiell anv. (se slutet). 1SAH 1: 56 (1786, 1801). Soldaterna, drifna af nöd, urartade till plundring och vildhet. Fryxell Ber. 7: 99 (1838). En ordvexling uppkom .. som lärer hafva urartat till handgripligheter. Tegnér Armfelt 2: 13 (1884). Vid fortsatt inafvel blifva .. (svinen) snart svaga och urartade. Juhlin-Dannfelt 389 (1886). Än lät .. (stormens tjutande) melankoliskt och sakta suckande, än öfvergick ljudet till crescendo och urartade i ett bedöfvande tjut. Hedin Beskickn. 386 (1891). Det hela urartade till allmän villervalla. De Geer Bergsl. 239 (1951). Helst skulle mödrarna turas om att vara vänliga och resoluta värdinnor vid dessa frukostar (i skolan) så att den disciplinära urartningen kunde förebyggas. PedT 1958, s. 19. Om domaren låter matchen urarta tvivlar Claes på att Nils pallar trycket. Flygt Verkan 186 (2004). — särsk. (†) refl.; äv. i pass. övergående i deponentiell anv. Om någon af mina söner skulle urarta sig och vela gå tjänstevägen, anser jag likväl undervisningen hemma i mitt hus fördelaktigare (än allmän skolundervisning). KyrkohÅ 1908, s. 228 (c. 1780). Dock, hur strida .. (skidfrukterna) synts, ja äfven valda med omsorg, / Har jag dem sett urartas, i fall ej menniskohanden / Årligen letar de bästa till sådd. Adlerbeth Buc. 59 (1807). GbgP 31/10 1908, s. 8.

 

Spalt U 837 band 36, 2012

Webbansvarig