Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URANAT, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. uranat, eng. uranate; bildat till URAN med det i namn på salter vanliga suffixet -at]
(†) uransalt. Den kristalliserade gula uranoxiden är et uranat af kalkjord, förenadt med vatten. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 1: 101 (1819). Uranater, uransalter med alkalier. Ekbohrn (1936).

 

Spalt U 836 band 36, 2012

Webbansvarig