Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UPPEHÖR, n.
Etymologi
[vbalsbst. till UPP-HÖRA l. HÖRA UPP; ombildning av UPP-HÖR, sannol. gm anslutning till UPPEHÅLL]
(†) uppehåll, avbrott, paus; äv.: upphörande; särsk. dels med bestämning inledd av prep. med, vars huvudord betecknar det som avbryts l. avbrutits, dels (o. i sht) i uttr. utan uppehör, utan uppehåll, oupphörligt, oavlåtligt. På thet han icke aldeles altförlänge må wara stängd ifrån Ämbetet, och genom uppehör med arbete komma i lägerwall med predikande. VDAkt. 1758, nr 278. En Resande, som med all magt will fram, och därföre fortskyndar utan uppehör på wägen. Bergklint MSam. 1: 189 (1781). Lifvet utan Liflighet är blott skuggan af et lif; är et uppehör af varelse. Thorild (SVS) 4: 125 (1794). Emedan englarnes lekamlighet alltid .. motsvarar och afbildar deras andlighet, tilltaga de i blommande skönhet utan uppehör. Atterbom Siare 1: 200 (1841). Cannelin (1939).

 

Spalt U 446 band 36, 2011

Webbansvarig