Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNDULATION un1dɯlaʃω4n l. –du-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ondu- 1810. undu- c. 1722 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. undulation, fr. ondulation; till p. pf.-stammen av ett icke anträffat lat. verb undulare (se UNDULERA). — Jfr ONDULERA, v.1, UNDULAT, UNDULATOR, UNDULATORISK]
(i sht i fackspr.) vågformig rörelse, vågrörelse; äv. konkret: vågformation; äv. bildl., i sht förr särsk. i fråga om konstnärlig gestaltning o. d. Swedenborg RebNat. 3: 239 (c. 1722). Äfven som ingen anan orsak gifs till hörsslen än wädrets rörelsse eller tremulationer, altså gifs ike heller någon anan orsak till synen än æthers rörelsse och undulationer. Polhem Brev 153 (1722). En sådan wågornas wärkan uppå bottnen, kan .. skönjas i grunda wikar i sanden som ligger på bottnen, där man ser ränder och undulationer efter wågornas gång. SvMerc. V. 1: 134 (1759). Religion, idéer, fantasi, artistisk undulation (såvida våglinierna ej visa sig i thes bestämbara), hvad värde har allt detta i mathematikens ögon? Almqvist AmH 2: 76 (1840). Undulationen (vågrörelsen) i den tunna jordskorpan var .. synnerligen stark. LfF 1913, s. 276.
Ssgr: UNDULATIONS-HYPOTES(EN). (numera mindre br.) jfr hypotes 2 o. -teori(n). Fock 1Fys. 355 (1854). 19Årh. V. 1: 142 (1922). —
-TEORI(N). (förr) teori enl. vilken ljuset utgörs av i etern (se eter II) fortplantade vågrörelser; jfr emissions-teori. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 11. De ytterst olikartade bilder av ljusets natur, som Fresnel skänkt oss i undulationsteorien och Einstein i ljuskvantteorien. 19Årh. V. 1: 183 (1922).

 

Spalt U 294 band 36, 2011

Webbansvarig