| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNDGÄNGLIG un3d~jäŋ2lig, förr äv. UNDGÄNGELIG, adj.
(numera bl. tillf.) som kan avvaras, umbärlig; motsatt: oundgänglig (se d. o. 2). SedolärMercur. 3: nr 3, s. 7 (1731). Härigenom är dock ej sagt, som wore Cavalleriet umgängeligt. Wrangel Tact. 2 (1752). En undgänglig film som gick häromåret. SvD 21/7 1984, s. 14.
Spalt U 280 band 36, 2011