Publicerad 2010   Lämna synpunkter
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 1 c) UNDER-KURS. i sht bankv. o. handel. kurs (se d. o. 6) som understiger annan kurs l. annat värde varmed den jämförs; särsk. i fråga om valuta l. värdepapper (jämfört med pari). Någon underkurs i förhållande till guld hade .. icke behöft förekomma. Cassel Dyrtid 166 (1917). SvBanklex. (1942).
(II 1) -KUTTER. tekn. undertill belägen kutter (se kutter, sbst.1). TT 1897, Allm. s. 200.
-KUVA, -else (se avledn.), -ning; -are (VetAH 1753, s. 66, osv.), -erska (†, Lind 1: 1723 (1749)). [fsv. undirkuva]
1) (†) till II 1, särsk. i mer l. mindre bildl. anv.: hålla (ngt, i sht ngt abstr., stundom äv. ngn) nere l. tillbaka l. i schack o. d., undertrycka (se d. o. 1); äv. närmande sig l. övergående i (till under, prep. o. adv. II 1 f anslutande) bet.: undanröja l. omintetgöra; jfr 2 o. kuva, v.2 1. Om j forfarandis varde noghon ny stempling .. atj sådant med eder scriffuelse fortaga och under kwffua. G1R 4: 307 (1527). (Man) vnderkuffuar .. sina egna onda lustar och begärilse. Falck Und. 75 b (1558). Anhollandes hos Rijksens Furstar, the wille .. underkufwa Lutheri Lära. Schroderus Os. III. 1: 55 (1635). Iag .. (har) på ett åhr besynnerligen af fattigdom warit trykt och underkufwad. VDAkt. 1731, nr 720. Frisk ser han ut och underkufwar matthet / Med munter blick. Hagberg Shaksp. 4: 74 (1848).
2) till II 4: tvinga l. bringa (ngn) att (varaktigt) underordna sig l. vara den gm subj. betecknade personen underdånig l. lydig o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) med avs. på (större) kollektiv (särsk. folkslag o. d.); äv. med dels sakligt obj. (numera nästan bl. sådant betecknande rike l. landområde o. d), dels indirekt personobj. (se slutet); förr äv. i allmännare anv.: besegra l. övervinna (stundom utan klar avgränsning från 1); jfr -trycka 3 o. kuva, v.2 2, kuva under. Hurv .. K: cristiern .. Ridderskapit .. agter förnidre vnderkuffwe fördriffue oc alldelis i grwnden förderffuæ. G1R 1: 296 (1523). Efter the lybbesche wore nu blefne så högfärdige, at the förmente sig well haffua råd och macht att wnderkuffua Danmarck. Brahe Kr. 11 (c. 1585). Ther gifwas heelt slätte Soldater; betee sig emoot sine underkufwade Fiender grymme och omilde. Schouten Siam 40 (1675). Som förfarenheten wisar, at folckslag kunna så wäl underkufwa hwarandra igenom Hushållning som igenom Krig. Berch Hush. 25 (1747). Hästen är ett af de nyttigaste och mest oumbärliga Djur, som Menniskan underkufvat och gjort till sin egendom. Nilsson Fauna 1: 326 (1820). På hotellen antog nog de flesta att Jenny var hennes onaturligt underkuvade dotter. Aronson Medalj. 173 (1935). Att de underkuvade baltiska folken är arbetsamma. DN(A) 27/6 1964, s. 171. jfr o-underkuvad. särsk. (numera bl. tillf.) med indirekt personobj. betecknande den (l. det) överordnade, dels (o. i sht) refl. sådant obj., dels i pass. l. p. pf. icke-refl. sådant obj. The gingo här vth med enne weldige macht, och vnderkuffuade sich först en stoor deel aff the Venders land. OPetri Kr. 37 (c. 1540). Styrck migh .. at then gambla Menniskian, och swaga Köttet, som ännu intet äre Anden vnderkufwade, icke få råda öfwer honom. Preutz Kempis 282 (1675). Barnets otuktade driftsliv ska underkuvas förnuftet. Henschen SkuggBrott 73 (2004).
Avledn.: underkuvelse, r. l. f.
1) (†) till -kuva 1: undertryckande; jfr 2. (Det) är otilbörligit, aff öffuerhetennes .. nampn .. göra en förskreckeligen kuse/fase til förargelses befordring och Christeliga läros vnderkuffuelse. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 8 a (1587).
2) till -kuva 2: handlingen att underkuva (ngn) l. förhållandet att vara underkuvad. Then menige man .. til twngha, fatigdom och vndherkwffwilse. G1R 4: 75 (1527); möjl. till 1. Lind 1: 1577 (1749). Det hjerta, som .. föredrog frihetens väg framför underkufvelsens. BEMalmström 7: 72 (1864).
(II 1 c) -KVALIFICERAD, p. adj. otillräckligt l. ofullständigt kvalificerad. Om vederbörande vore lika ifriga att från .. (folkskolorna) utestänga underkvalificerade lärare (som överkvalificerade). SvTidskr. 1913, s. 289.
(II 1 c) -KVART. (numera bl. ngn gg) jfr kvart, sbst. I 1, o. -kvint. Wennerberg Bref 2: 197 (1854). Bergenson Mus. 83 (1903).
(II 1 c) -KVINT. (numera bl. ngn gg) kvint (se kvint, sbst.1 1) räknad uppifrån o. nedåt; jfr -intervall, -kvart, -oktav, -ters. Mecklin BegTonk. 72 (1802). 2NF 29: 340 (1919).
(II 1 (e)) -KVISTA, -ning. kvista (buske l. träd l. skog) undertill l. nedtill; jfr kvista under. October .. Skogen underqwistas. Salander Gårdzf. 22 (1727). För att hålla slåtterytorna fria underkvistade man träd och buskar. Selander LevLandsk. 321 (1955).
(II 1 d) -KVITTERA, -ing. (numera bl. tillf.) undertill kvittera (räkning o. d.); kvittera (se d. o. 3). Mäster Lars Byggemästare hafwer lijkmätigt under qvitterat Räckningh .. undfådt pen(n)ingar. VDR 1696, s. 804.
(II 1 c) -KYLA, -ning. (i fackspr.) kyla (ngt) under dess omvandlingspunkt; särsk. (o. numera bl.) inskränktare: (långsamt l. varsamt) kyla (vätska) till temperatur under dess fryspunkt utan att den antar fast form, särsk. (o. numera företrädesvis) dels ss. vbalsbst. -ning, dels i p. pf. (särsk. (meteorol.) i uttr. underkylt regn, regn som faller i underkylt tillstånd men övergår till is när det avsätter sig på ngt i fast form). Frambringandet af flytande luft af en temperatur betydligt lägre än kokpunkten, d. v. s. luften underkyles. TT 1898, Allm. s. 282. Denna underkylning (eller öfversmältning) (av en lösning) kan upphäfvas genom införandet af en t. o. m. minimal mängd af det ämne som kommer att kristallisera. JernkA 1905, s. 54. Då en underkyld vätska kristalliserar, stiger temperaturen till fryspunkten. Bergholm Fys. 2: 46 (1922). Temperaturen var något stigande och efter midnatt föll underkylt regn i stället för snö. LD 1958, nr 6, s. 16.
-KYRKA.
1) byggn. till II 1 (e), i dubbelkyrka: undre våning; i sht förr äv. allmännare, med inbegrepp av krypta o. d. (avsedd för gudstjänst). PT 16/12 1897, s. 3. Man gör bäst i att besöka denna mörka underkyrka någon klar morgon, öfverkyrkan kan man gärna se hvad stund på dagen som helst. PT 1905, nr 185 a, s. 3.
2) (numera bl. tillf.) till II 4: underlydande (mindre) kyrka (se d. o. 1 (c)). Atterbom Minn. 203 (1817).
(II 1 (e)) -KÄFT, förr äv. -KÄFTA. underkäke; numera bl. i fråga om djur. Runius (SVS) 3: 36 (c. 1707). Det bevarade partiet kan tolkas som djurets underkäft. Fornv. 1947, s. 270.
(II 1 (e)) -KÄKE, äv. -KÄK. undre käke; jfr käke 1 a o. -käft. Möller (1790). Underkäkens förbindelse med hufvudskålen är mycket rörlig. Thorell Zool. 1: 222 (1860).
Ssgr (anat. o. zool.): underkäks-, äv. underkäk-ben. ben som utgör skelettdelen av underkäke; jfr käk-ben. Florman Anat. 1: 194 (1823).
-gren. om vardera av de två bakre, uppåtgående delarna av underkäksben; förr äv. om hela vardera halvan av (tudelat) underkäksben; jfr ganasch. Nilsson Fauna 1: 168 (1847). Underkäksgrenarna äro (hos idisslare) förenade i spetsig vinkel. NF 7: 421 (1883).
-körtel. (numera bl. tillf.) jfr -käks-spottkörtel. Thorell Zool. 1: 49 (1860).
-led. (numera bl. tillf.) käkled. Sundevall ÅrsbVetA 1840-42, s. 57.
-spottkörtel. käkspottkörtel; jfr -käks-körtel. Hammarsten Matsmältn. 33 (1875).
-vinkel. (del av underkäke som utgör) vinkel mellan underkäksgren o. därifrån framåtskjutande del; jfr käk-båge 1, käk-vinkel 1. Retzius EthnolSkr. 34 (1842).
-KÄNNA, v., förr äv. -KÄNNAS, v. dep.
1) (†) till II 1 b, ss. dep.: ta sig an o. understödja (ngn); jfr känna 17 c, kännas vid 5 c. När wåra Kraffter the swijka, så vnderkiäns osz Gud wår Herre och fattar osz medh sijn hielpande Hand. Ungius Alm 35 (1644).
2) till II 1 c: bedöma l. förklara (ngn l. ngt) ss. (i förhållande till fastställda krav o. d.) otillräckligt duglig l. kvalificerad l. fungerande o. dyl. l. ss. icke godtagbar l. oriktig l. orätt o. d., icke godkänna; numera företrädesvis i fråga om mer l. mindre formaliserad bedömning l. testning o. d., med avs. på person i sht examination i skola o. d. (särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. i o. med styrt led angivande det ämne(sområde) o. d. vari ngn underkänts, särsk. i p. pf. n. i substantiverad anv., om betyg som innebär underkännande); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: misskänna l. underskatta o. d. Weste (1807). Adeln underkände ej allenast Ulrika Eleonoras rätt att nämna landtmarskalk, utan och sjelfva riksdagskallelsen. Malmström Hist. 1: 42 (1855). Nästan i hvarje examenskommission .. finns det .. medlemmar .. om hvilka det är bekant, att det är nästan omöjligt att af dem blifva underkänd. PedBl. 1876, s. 43. Att till sitt värde underkända personligheter funnits, hvilkas minne måste upprättas. Hjärne DagDrabbn. II (1882). Student med underkänt i grekiska. MinnHbgSkola 21: 21 (1954). Av 56 granskade skallror underkändes tio eftersom de kan vara farliga. RådRön 1998, nr 9, s. 19.
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -KÖKSA. (förr) En underköksa kan genast erhålla varaktig plats. GHT 1891, nr 216 A, s. 4.
(II 3) -KÖP. [sannol. efter mlt. underkōp] (†) (ersättning för) förmedlande köp; jfr mellan-handel. Är giffuit 4 besuorne vndköper .. till vnderköp Penn(inge)r 5 gylle(n). VinkällRSthm 1583. LMil. 1: 396 (1684).
(II 3) -KÖPARE. [sannol. efter mlt. underkȫper] (†) förmedlande köpare; jfr mellan-handlande, sbst., mellan-handlare, mellan-köpare. VinkällRSthm 1583. EkonS 2: 273 (1897; om medeltida förh.).
(II 1) -KÖRNING. särsk. i ssgn underkörnings-skydd.
Ssg: underkörnings-skydd. särsk. (i sht i fackspr.): skydd ägnat att förhindra att påkörande fordon kommer in under (utskjutande del av) lastbil. DN 7/5 1972, s. 32.
(II 1 (e)) -LABIUM. orgelb. undre labium. Drake Töpfer 77 (1850). —
(II 1, 2) -LACK. (nagel)lack avsett l. använt ss. underlag för överlack. Om dina naglar är mycket uttorkade kan det vara bra med två lager underlack. Mattsson Skön. 64 (1987).

 

Spalt U 187 band 36, 2010

Webbansvarig