Publicerad 2010   Lämna synpunkter
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 1, 2) UNDER-FUNDIG. [jfr d. underfundig; efterleden är fyndig (med anslutning till fundig)] illmarig l. pillemarisk l. finurlig l. fyndig l. listig o. d.; i sht förr äv.: fundersam l. tankfull; förr äv.: bedräglig l. ränkfull l. förslagen o. d.; jfr ill-fundig, spetsfundig. Beklagandes der hoos sigh wara medh underfundiga stämplingar detta wäsendet uthi råkader. VDAkt. 1678, nr 40. Vigg sprang omkring i de nya strumporna och skorna. Emellanåt stannade han vid fönstret och såg underfundigt ut åt heden och visste ej rätt hvad han skulle tro om färden han gjort. Rydberg Vigg 20 (1875). Blomberg har en underfundig fantasi och ett friskt gåpåarhumör som göra honom till en uppfriskande företeelse i vår skulptur. SvD(A) 1931, nr 54, s. 6. Kyrkvärden såg en underfundig blick bakom doktorns glasögon. Nilsson HistFärs 214 (1940). Målningar av vanlig särprägel, underfundiga, mångtydiga, en korsning av bildande konst, litteratur och metafysik. ÖgCorr. 10/4 1970, s. 5. Sen har vi häxor och kloka gummor som är underfundiga och tilltagsna men de framställs sällan som sympatiska eller attraktiva. KvinnLittH 1: 83 (1981).
Avledn.: underfundighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara underfundig; äv. konkretare, om ngt som präglas av sådan egenskap; förr äv.: bedräglighet l. listighet l. ränkfullhet o. d. BtFinlH 4: 358 (1568). Befinnes någon af Lags-Bröderne (i färjelaget), som med underfundighet .. den ena tager frakten ifrån den andra, som tilförene låtit sig frakta, och för frakten står; då skal den brotslige .. vara sin frakt förlustig. PH 13: 434 (1786). Allehanda underfundigheter. Sturzen-Becker Reuterholm 90 (1862). Formuleringarnas stilistiska underfundighet. FinT 1955, s. 249.
(II 1 c) -FUNKTION. i sht med. hos kroppsorgan o. d.: funktion (se d. o. 3 a) som är lägre l. sämre än den normala. Överfunktion och underfunktion hos könskörtlarna framkalla också rubbningar i den allmänna utvecklingen. Jundell Barn. 2: 248 (1927).
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -FYRVERKARE. (förr) fyrverkare underställd annan fyrverkare (med högre rang). BoupptSthm 1673, s. 1063 a. Johan Möller .. född 1674, hantlangare vid artilleriet i Landskrona 1688, lärkonstapel 1690, underfyrverkare 1695, överfyrverkare 1700. Jakobsson ArtillK12Tid. 19 (1943).
(II 2) -FÅNG. [jfr t. unterfang] (i fackspr.) om vid tillverkning av konstglas använd teknik där ett färgat skikt innesluts under l. innanför ett ofärgat; stundom motsatt: överfång. Form 1938, s. 185. Skål i blästrat underfång. GbgP 5/10 1998, s. 37.
Ssg (i sht i fackspr.): underfångs-glas. Vaser i underfångsglas. Form 1944, s. 61.
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -FÄLTHERRE~020. (förr, i sht om utländska förh.) fältherre underställd annan fältherre (med högre rang). OSPT 1687, nr 31, s. 5. Nästan lika eftertraktade som ministerposterna gällde (i Polen) storfältherrarnes och underfältherrarnes värdigheter. Hjärne K12 126 (1902).
(II 4 slutet) -FÄLTSKÄR~02, förr äv. -FÄLTSKÄRARE. (förr) fältskär underställd annan fältskär. Lind 1: 1713 (1749). Mästerfältskären skall hålla sjukmönstring kl. 7 varje morgon. Han har under sitt befäl underfältskär, barberaregesäller (osv.). Hägg TretungFl. 83 (1941).
(II (1 c slutet,) 4 slutet) -FÄNRIK.
1) (†) om fanbärare l. banérförare underställd annan sådan befattningshavare med högre rang. Den öfwerste Fenrick kallad Imbrac Bassa hafwer många UnderFenricker under sig, som utan hans Befallning, intet töras låta flyga sin Fana. Dryselius Måne 462 (1694).
2) (om ä. utländska förh.) (ss. tjänstetitel för) viss underofficer. SPF 6: 123 (1830). Underofficerarne (i ry. armén) utgöras af underfänrikar, fältväblar (m. fl.). Tingsten o. Hasselrot 50 (1902).
(II 2) -FÄRG. särsk.: grundfärg. Schulthess (1885).
(II 1 d) -FÖLJANDE, p. adj. (†) nedanstående. Höghwördig H:r Biscopens ankomne Ordres och Befallningh till hörsammaste effterfölgd, insinueres i diupeste ödmiukheet här med underföljande beswarande. VDAkt. 1700, nr 325. Underfölljande titlar. Botin Hem. 2: 177 (1756).
(II 1 e) -FÖNSTER. om undre delen av ett på tvären avdelat fönster. (De eng. skjutfönstren) äro .. afdelade i tvenne delar, ett öfverfönster och ett underfönster, hvilka kunna skjutas upp och ned mellan vid karmarne fästade lister. TT 1883, s. 101. (På Vadstena slott) byggdes höga fönster med fast glas .. i det övre fönstret och i underfönstret luckor som öppnades utåt och glasade bågar att öppna inåt. Hazelius-Berg Gard. 7 (1962).
(II 2) -FÖRSTÅ. Dalin (1855).
1) mena l. åsyfta (ngt inte direkt uttryckt), antyda; i sht i p. pf.; jfr förstå under 2. Rabe GrElGr. 133 (1857). Med sammansättning menas vanligen – vare sig utsagdt eller underförstådt – två eller flere ords eller ordämnens sammanfogning till ett nytt ord, med särskildt bemärkelse. Rydqvist SSL 5: 39 (1874). Det fanns i alla fall mycket bestämda gränser för hennes rörelsefrihet. Inte minst underförstådda sådana. Hon var inte säker på att hon inte hade tänjt på dem redan. Anderson Brev. 194 (2004).
2) (numera bl. tillf.) uppfatta l. tolka (ngt) ss. menat l. åsyftat, fastän inte uttryckt l. uttalat; jfr förstå under 1. Vill man här läsa emellan raderna allt som kan underförstås, så torde väl sällan något krönt hufvud yttrat sig hvassare till ett annat. 2SAH 37: 290 (1863). Det var (vid avskedet) underförstådt för båda, att de ofta skulle träffas. Hallström NNov. 54 (1912).
(II 1 c) -FÖRSÄKRA, -ing. försäkra (se d. o. 2) (ngt) till mindre än fulla värdet; särsk. dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ing. När försäkringssumman är mindre än försäkringsvärdet, säges underförsäkring vara för handen. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 103 (1897). Miljonvärden gick till spillo när Nyköpings valskvarn .. totalförstördes av brand .. Såväl kvarnen som lagret var underförsäkrat. DN(B) 1957, nr 351, s. 5.
(II 1 c) -FÖRSÖRJD, p. adj. dåligt l. otillräckligt försedd (med ngt). I områden, som är underförsörjda på service, utvecklas .. lätt industristäder till köpstäder. SvGeogrÅb. 1955, s. 145.
(II 1) -GAJ. (†) tåg l. kätting som underifrån stöttar bom l. dävert. Frick o. Trolle 61 (1872). Undergaj .. (dvs.) tackling, som stöttar klyvarbommens viskertar under- och akterifrån. Ekbohrn (1936).
(II 2) -GARDIN. särsk. (i sht om ä. förh.) om (ljus l. tunn) gardin som hänger l. är avsedd att hängas under (o. dold av) annan (mörkare l. tjockare) gardin. Hubendick FlickLek. 245 (1879). Förr använde man alltid på vintern dubbla gardiner, en mörk gardin och en vit undergardin. Form 1946, s. 16.
(II 1) -GARNERING. (†) jfr garnering a α. Ärmar med två undergarneringar likaledes kantade med rullar. SthmModeJ 1855, s. 47. Sömnadsb. 291 (1915).
(II 4) -GE l. -GIVA, -givelse, -givning. [fsv. undirgiva] (†) underkasta l. underordna l. underställa l. lägga under (ngn l. ngt ngn l. ngt); äv. (o. i sht) refl.: underkasta l. underordna sig (ngn l. ngt) (jfr giva sig under); ngn gg äv.: anförtro l. tilldela l. delegera (ngn ngt). Om nogne off te skoneskee hafwe wndergifwith sig hertoghen af holsten, taa (osv.). G1R 1: 104 (1523). Hwilken som blifwer namngifwen at bewista något Gatulop, och icke slår then som igenom löper, then samme skal straxt framhafwas i stellet, och wara lika straf undergifwen med then andra. Bergv. 1: 170 (1649). Konungen i Dannemark war då gången .. til Köpenhamn .. så at commando af Arméen war undergifwit bägge Generalerna Arensdorferna. HC11H 1: 94 (1677). Att han förachtadt flärd, förr achtat hän at skillias / Och sigh til reesan redt, och undergett sin willia / Gudz willia och behag, det ha hans munn migh sagdt. SkrVSocLd 20: 44 (1685). Så wil iag följande Högwördige Dom Capitlets höggunstliga bepröfwande undergifwa. VDAkt. 1760, nr 531. Sonen undergifver Fadern sig sjelf och dermed också allt det, som är honom sjelf underlagdt. Wikner Pred. 550 (1883).
(II 1) -GEVÄR. [jfr t. untergewehr] (förr) sidovapen; ofta i förb. med (o. motsatt:) övergevär; jfr -värja o. sido-gevär. OxBr. 8: 15 (1627). Undergevär .. (dvs.) Sabel och värja. Dalin (1855). Vid Konungens ankomst paraderade kadettkåren uppställd med över- och undergevär. Ekstrand Karlbg 208 (1937).
-GIVA, se -ge.
(II 4) -GIVEN, p. adj. Anm. De anv. av undergiven som inte upptas här räknas ss. klart verbala o. behandlas under -ge. [fsv. undirgivin; p. pf. av -ge] underkastad l. underställd l. underordnad (ngn l. ngt); äv. (o. numera i sht, i allmännare anv.): underdånig l. ödmjuk l. foglig l. eftergiven o. d.; förr äv. dels: utsatt för (plåga l. svårighet l. motgång o. d.), dels, om befäst plats l. (kommando över) väpnad styrka o. d.: anförtrodd l. tilldelad (ngn), dels substantiverat: undersåte l. underlydande o. d. Thå .. wort hans ande vptänd j honom, thå han sågh stadhen åffgudha dyrkan vndergiffuen wara. Apg. 17: 16 (NT 1526). The som icke sökia sina vndergifnas wälferd och tilwäxelse, vthan them .. med owanliga skattar betunga .. the äre .. icke vthi itt sådant stånd beqwemliga at falla Söder vth. Phrygius MRosengren B 8 a (1608). I synnerhet skall han gifva deropå godhe acht, at dhe platzer, som honom ähre betrodde och undergifne, såsom äre alla fästninger och schantzer uthi heela stifft Bremen, Vehrde beholdne varda. AOxenstierna 9: 51 (1633). Borgare och Inwånare thenna Stadsens Jurisdiction undergivne, biudes (osv.). SthmStadsord. 1: 226 (1675). Såsom nu syndenes Löön är Döden, måste ok Menniskian åthskillige Plågor vndergifwin wara. Grubb Wattrang D 1 a (1680). De små flickorna var olika, min blond, stark och envis, hennes mörk, snäll och undergiven. Fredriksson Anna 260 (1994). jfr o-undergiven.
Avledn.: undergivenhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara undergiven; underkastelse; underdånighet; äv. övergående i bet.: lydnad. Serenius N 2 a (1734). Uti detta nysz inrättade Regementet, saknades ännu den stränga undergifwenhet, som är högst angelägen emellan Krigs-folk. Celsius G1 1: 99 (1746). Undergifvenhet för all laglig ordning och .. foglighet i tänkesätt och upförande .. utmärker Smålands innevånare. KyrkohÅ 1935, s. 19 (1816). Denna aga skulle endast lända till tjänstehjons förbättring, varför pojken hade varit skyldig att mottaga den i stilla undergivenhet. Moberg Utvandr. 135 (1949). jfr barna-undergivenhet.
(II 2) -GLASYR. (i fackspr.) metod l. teknik att påföra keramiskt gods färg l. dekor efter bränning men före glasering; i sht ss. förled i (l. elliptiskt för) ssgr. Auerbach (1915). Av dessa tre serviser äro den första och den sista utförda i underglasyr, medan ”Vas” är kromtryckt i ovanglasyr. SvSlöjdFT 1925, s. 5.
Ssgr (i fackspr.): underglasyr-dekor. SvSlöjdFT 1914, s. 142. Skålar i kinesiskt porslin med underglasyrdekor i blått. Kulturen 1994, s. 130.
-målning. Underglasyrmålningen, hvilken göres på rågodset innan glasyren anbringas. Törner GlasMåln. 54 (1895).
-GODS. särsk. (†)
1) (†) till II 1 (e), på fartyg: tackling tillhörande undermasten; jfr gods 4. Roswall Skeppsm. 1: 215 (1803). Undergodset (undervanten och understagen) påkrängdes och ansattes ”för det lösa” med sina taljerep. Hägg Örl. 76 (1943).
2) (†) till II 1 c, hos kanonrör: gods (se d. o. 3 c) vars tjocklek understiger rörets kaliber. Grundell AnlArtill. 2: 30 (c. 1695).
(II 1) -GOLV. Vrakbräder till undergolf i 3 rum. Ambrosiani DokumPprsbr. 132 (i handl. fr. 1828). Undergolv (dvs.) del av golv som utgör underlag för beläggning. TNCPubl. 89: 195 (1988).
(II 1 c) -GRAD, sbst.1 lägre grad (se grad, sbst.1 2, 3) av l. hos ngt; i pl. särsk. (artill.) motsv. grad, sbst.1 3 d, om elevationsvinklar som understiger 45°. CAEhrensvärd Brev 2: 105 (1796). (Sockerprovets) tråd har en undergrad, som vi kalla svag tråd, och en öfvergrad, som vi kalla stark tråd. Grafström Kond. 34 (1892). Utgångsvinklar under 45º benämnas undergrader. 2SvUppslB 30: 690 (1954).
(II 1) -GRAD, sbst.2 jfr grad, sbst.2 1 b. Första hvarfvet af upphöjningar (på filar) kallas undergrad, och det sednare, som hugges öfver detta, får namn af öfvergrad. Almroth Karmarsch 306 (1839). De allra flesta filar ha dels en undergrad .. och dels en denna korsande övergrad. 3NF 7: 311 (1927).
(II 1 c) -GRADIG. (†) som är av lägre grad (se grad, sbst.1 3) än önskat l. förväntat; särsk. (o. i sht) om alkohol(haltig vätska): som inte håller visst föreskrivet gradtal (se d. o. 1 a). (Brännvinet) befanns, vid undersökning, vara undergradigt. Crusenstolpe CJ 2: 262 (1845). Cannelin (1939).
-GRAVA, se -gräva.
(II 1 (e)) -GREN. särsk. på träd: lågt (l. på undersidan av annan gren) sittande gren; i sht i pl. Kjellman NordTrädArkit. 27 (1902). På en av undergrenarna, som såg ut som en naken arm, satt med halsen i knut en spelande tjäder. Lo-Johansson Kungsg. 99 (1935).
(II 1) -GREPP. grepp underifrån. Fatta stafven med båda händerna, insidorna uppåt (undergrepp) och händerna på omkring två armslängders afstånd från hvarandra. Balck Idr. 2: 509 (1887).

 

Spalt U 156 band 36, 2010

Webbansvarig