Publicerad 2010   Lämna synpunkter
ULTRAISM ul1trais4m, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-ism 1824 osv. -isme 1825. -ismen, sg. best. 1820 osv.)
Etymologi
[jfr t. ultraismus, eng. ultraism, ävensom fr. ultracisme; till ULTRA-]
(numera bl. ngn gg) om (politisk) åskådning l. riktning som omfattar l. hävdar extrema (vanl. reaktionära) principer l. åsikter; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om parti l. fraktion o. d. som kännetecknades av sådana principer osv. SC 1: 811 (1820). (Ni) höra alla till samma skola – och väl till märkandes till Ultraismen, i den föraktliga mening, som detta sektnamn nyttjas i Frankrike! JärtaBrefv. 1: 44 (1825). Det gifves ett tredje, icke blott parti, utan en verklig statsmakt, som har ställt sig i centrum emellan den högra sidans ultraism och den venstras radikalism. Geijer I. 5: 377 (1847). (Fryxells volym) var .. avsedd som ett angrepp mot fosforism och ultraism. 3SAH LVIII. 2: 74 (1947).

 

Spalt U 60 band 36, 2010

Webbansvarig