| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
ULCERATION ul1seraʃω4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
med. invärtes l. utvärtes sårbildning gm sjuklig process i vävnad; äv. konkret; jfr ULCUS. Denna ömhet finnes likväl endast i de fall, då inflammationen och ulcerationen ega sitt säte i slutet af Ileum. TLäk. 1832, s. 149. På båda vadorna utbredda, fast ytliga ulcerationer efter å desamma använda senapsdegar. VetAH 1848, 2: 197. Jodsprit nyttjas av ögonläkaren .. vid vissa svårläkta epiteldefekter och ulcerationer å hornhinnan. Löwegren Oftalm. 66 (1923). Buktumörerna kunde vara primära samt ulcerationen i rectum resultatet av en direkt överväxning av den ursprungliga tumören hit. SvLäkT 1935, s. 53.
Spalt U 32 band 36, 2010