Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TUPP, sbst.4, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) tupp, avträde, o. sv. dial. (Finl.) tuppa, v., förrätta sitt tarv; av ovisst ursprung]
(i Finl., vard.) toalett, toa. Var kan jag röka här, måste jag gå på tuppen och göra det eller. Kihlman Se 153 (1960). SAOL (2006).

 

Spalt T 3200 band 35, 2009

Webbansvarig