| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUBÅ, interj.
(†) till hund (äv. person): håll!, lugn!, sakta (i backarna)! (jfr SAKTA, adj. 5 c, d). Jag satt och skämdes som en stackare vid bordet, då jag såg honom, som du ville kuscha, med sitt stolta och städade skick så godt som ropa tubå till oss! Carlén Bull. 1: 292 (1847). Tubå Moppe! Bremer Fad. 17 (1858). Ekbohrn (1936).
Spalt T 3061 band 35, 2009