Publicerad 2008   Lämna synpunkter
TROGEN trω3ge2n, adj. trogne, trogna; trognare ((†) superl. trognest Bureus Påw. D 1 b (1604), CupVen. C 5 a (1669)); förr äv. TROEN; n. o. adv. -ET.
Ordformer
(troen 15471840 (: godtroenhetsed). trogen (th-, -oo-, -gh-, -nn) 1526 osv. trogien (-nn) 1593, 1594. trogn 1673. tråen 1534. trågen 1639. trögne, pl. 1622)
Etymologi
[fsv. troin, troghen; motsv. fvn. -trúinn, trúginn (nor. truen, nor. nn. äv. trugen); till TRO, v., l. TRO, sbst.1; med avs. på avledn.-ändelsen jfr STICKEN m. fl. o. med avs. på inskottet av g se BOGEN, p. adj.1 (jfr äv. MOGEN m. fl.). — Jfr FÖRTROGEN, TROHET]
1) motsv. TRO, v. 1, anträffat bl. [sannol. närmast till MISS-TRO, v.] i ssgn MISS-TROGEN; jfr TRO, adj. 1.
2) motsv. TRO, sbst.1 2, om person (l. djur): som fullgör (o. alltid fullgjort) vad lydnad l. förpliktelse o. d. (mot ngn (l. ngt)) l. förbundenhet l. vänskap o. d. (med ngn (l. ngt)) kan anses kräva; vars fullgörande av sådan lydnad osv. man kan (o. alltid kunnat) lita på; trofast; förr äv. övergående i allmännare anv.: som man kan lita på l. ha förtroende för, pålitlig; särsk. dels i sådana uttr. som trogen tjänare (se särsk. a) l. trogen vän, dels med bestämning som anger den l. det man är trogen mot, dels metonymiskt (se särsk. b); äv. mer l. mindre försvagat (jfr e β slutet), dels i fråga om trohet mot organisation o. d., med huvudsaklig tanke på att man stannar kvar därstädes (äv. utvidgat (jfr e), i fråga om liknande förhållande gentemot plats, särsk. hembygd), dels med huvudsaklig tanke på uthållighet o. d. (se d slutet); jfr TRO, adj. 2, TROLIG, adj. 2. Hon är en trogen kamrat. Ett trognare djur än min hund får man leta efter. Han förblev Tullverket trogen i hela sitt yrkesverksamma liv. Än idag är hon sin hembygd trogen. Öffuer en ringa ting haffuer tw warit trooghe(n), iach skal setia tigh offuer mykit. Mat. 25: 21 (NT 1526). Ssom enn throg(e)n Brod(er) ägner och bör. UpplDomb. 2: 72 (1579). Wijste iagh, i wille trogen wara / och för ingen thet uppenbara. Asteropherus 26 (1609; uppl. 1909). Bör hwar och en .. wara sin Herre huld och trogen uti the ting som honom äro gifne under händer. Schmedeman Just. 624 (1671). Jag önskar dig hälsa och nöje och förblifver din trogne vän och ödmjuke tjenare. Kellgren (SVS) 6: 111 (1782). Då reste somliga hem utan lof, men de trognare hörsammade konungens bud och stannade qvar. Fryxell Ber. 2: 135 (1826). Några anslöt sig till de upproriska, men de flesta var trogna Nikolaus. Johansson GogAns. 60 (1989). — jfr FULL-, GOD-, KONUNGA-, REGERINGS-, SKEN-TROGEN m. fl. — särsk.
a) i attributiv ställning med huvudord betecknande underlydande o. d., särsk. tjänare l. undersåte; jfr TRO, adj. 2 b. Ach tw godhe och trooghne tienare .. gak in j thins herres glädhi. Mat. 25: 21 (NT 1526). At ingen Rijkzens troghen man .. skulle besökia eller något omgänge och gemenskap hafwa medh Konungen i Påland. RA II. 2: 267 (1617). (Bekymren) hade dittills, och så länge segerbudskap hördes, jemförelsevis litet nått fram till konungens trogne undersåter i allmänhet. 2SAH 58: 269 (1882).
b) i fråga om trohet i kärleksförhållande l. äktenskap; särsk. metonymiskt, särsk. om hjärta ss. tänkt säte för ngns trohet. (Med din) Kärleek som du bär / Til migh dijn trogne Wän. 3Saml. 88: 157 (1653). Jag förblifwer in till min död Min hiertans hustru din trognaste man och tiänare. Trolle-Bonde Hesselby 123 (i handl. fr. 1748). Där satt nu ett troget hjärta och väntade på henne medan hon susade ut i vida världen. Siwertz Sel. 1: 134 (1920). (Han) lovade att vara henne trogen i evighet. Martinson KärlekKr. 7 (1947).
c) i fråga om trohet mot (o. omfattande av lära om) gudom o. d.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 5. En trogen kristen, muslim. Han tillhörde de trognas skara. Tu som .. haffuer genom syndflodhena fördömdt then otroghna werldena, behallandes genom thina stora barmhertigheet then troghna Noe sielft ottonde. OPetri Hb. A 4 b (1529). Til Sjons berg och Sarons bet, / Der i en salig enighet / Hwar trogen själ har trefnad. Rutström SionNSång. 67 (1778).
d) i överförd anv., dels om verksamhet (särsk. tjänst) l. förhållande l. egenskap o. d. som ngn utför resp. företer under uppvisande av l. på sätt som vittnar om trohet, dels om ngt, särsk. blick o. d., som vittnar om trohet; jfr e β. Deras trogna vänskap varade livet ut. Trogen kärlek. Myn tilplictigh tråen tienst Ider Nådz högmektighet nw och altiid fför sändt med Gud. BtFinlH 3: 35 (1534). H. f. N. .. hvilken vi .. all tilbörlig trogen rättrådighet, ödmiucht, äre, vyrdning och velvilligh tienst bevise vele. RA I. 3: 5 (1593). Så framt Eders Kongl. Höghet följe mina trogna, och ingen dold främmande afsigt hysande råd. Tessin Bref 1: Dedik. 2 b (1756). En renare, trognare blick har knappast funnits. Geijer I. 5: 267 (1820). Det är väl sådana där underverk som få medalj för långvarig och trogen tjänst. Carlsson Stockh. 13 (1915). — särsk. mer l. mindre försvagat, om handling l. verksamhet o. d., närmande sig l. övergående i bet.: uthållig l. trägen l. ihärdig o. d.; förr äv.: uppriktig (särsk. om önskan o. d.). Efter flera timmars trogen väntan blev de så till sist insläppta. Hvilket och .. ske må, när trogen förmaning icke hielpe vill. RA I. 3: 98 (1593). Efter troget öfwerläggiande. SthmStadsord. 2: 37 (1684). Gubben tidigt ren på morgonstunden (på sin födelsedag) / Trogen önskan af sin Gumma fått. Lenngren (SVS) 2: 346 (1796). När sig solen sent i qvällen släcker, / Hon ser mig ännu vid mitt arbet trogen. Böttiger 1: 1 (1856).
e) i utvidgad anv.
α) som gärna l. gång på gång kommer tillbaka i den funktion som anges med huvudordet (l. framgår av sammanhanget); särsk. om kund l. gäst l. publik o. d. Hon är vår trognaste kund. Kunderna kommer troget tillbaka år ut och år in. De flesta författare har sina trogna läsare. En av restaurangens trognaste gäster stod .. för beställningen. Hedberg VackrTänd. 337 (1943). Den lilla men trogna bokläsande och bokköpande publiken från 80-talet har fått stora tillskott från bredare lager. SvD(B) 1943, nr 122, s. 4.
β) som håller fast vid (o. underkastar sig l. försöker vidmakthålla l. gagna) (ngt sakligt, särsk. (grund)regel l. ideal l. lära o. d.); äv. i överförd anv. (motsv. d), särsk. om framställning o. d. Hon håller troget på sina principer. Then som .. (visheten) är troghen, han skal erffua henne. LPetri Sir. 4: 17 (1561). Lät oss blifva vår kallelse trogne! Eurén Kotzebue Cora 114 (1794). Men ännu har 1734 års Lag i vissa fall blifvit de gamla principerne trogen. Nordström Samh. 2: 708 (1840). Är du dina bästa drömmar trogen, återser dig huldran någon gång. Rydberg Dikt. 1: 66 (1882). Hon förblev den raljanta vänligheten trogen genom åren. 3SAH LX. 1: 24 (1949). — jfr BEKÄNNELSE-, PLIKT-, REGEL-, TRADITIONS-TROGEN m. fl. — särsk. ngt försvagat, i uttr. sin vana (ngn gg äv. (mer l. mindre skämts.) ovana) trogen, i överensstämmelse med sin vana (resp. ovana). Elakt folk påstod .. att gubben Esping, sin vana trogen, varit litet vimmelkantig i hufvudet. Adelsköld Dagsv. 3: 338 (1900). Jag sitter min ovana trogen uppe till efter midnatt och arbetar. Strix 1905, nr 47, s. 2.
f) i bildl. anv., om sak: som alltid (o. sedan länge) finns till hands (att ta i bruk) l. alltid fungerar (väl o.) utan att fallera; förr äv. allmännare: tillförlitlig l. hållbar l. säker (äv. om ngt abstr., särsk. resultat). När spijsen något är förtärd, så kan man taga til lijfs en trogen Drick, ty den föör Näringen med Behändighet kring hela Kroppen. Roberg Beynon 9 (1697). Alle Kopparplåtar, som köptes vid Avestad, woro så ojämne i tjockleken .. så at jag omöjeligen kunde göra något trogit och påliteligt arbete däraf. Polhem Test. 102 (c. 1745). Hon pådrog sin brudklädning, hvilken .. alltid troget låg i nedersta dragkistlådan. Almqvist TreFr. 2: 136 (1842). Det gamla trogna berget, som gömmer solen om aftnarne. Wikner Vitt. 65 (1871). Det förra sättet (att prova såningsmaskiner på) ger det trognaste resultatet. Juhlin-Dannfelt 393 (1886). Sedan startade han sin trogna gamla Toyota och tog upp förföljandet. Nesser FallG 30 (2003).
3) [eg. specialanv. av 2 f (i allmännare anv.)] om avskrift l. översättning l. återgivning l. avbildning l. beskrivning o. d.: som företer (samvetsgrant) god överensstämmelse (med (förlaga l. original l. källa l. föremål för avbildning osv.)); ordagrann; exakt; tillförlitlig; äv. dels (mera tillf.) om person som åstadkommer sådan avskrift osv., dels i allmännare anv., om alster av ngt slag o. med avs. på allmänt (stil)mönster l. norm o. d. för sådant alster. Översättningen är inte särskilt trogen mot originalet. Den faktiska ordalydelsen är mycket troget återgiven. En trogen bild av dåtidens Stockholm. Alla hans tavlor är minutiöst trogna tidens stilideal. Hennes trassliga privatliv skildrades troget i boken. Som åtskillige Wänner .. gofwo mig det hopp, at .. denne Swenske öfwersättning .. skulle .. kunna tålas och lidas för en trogen, reen och tydelig uttolckning. Ehrenadler Tel. Föret. 3 b (1721). När förre Secrete Utskottet giör en trogen berättelse, som af nuvarande Secrete Utskott emot Acterne jemföres. 2RARP 13: 144 (1742). För att vara .. sjelfva originalet så mycket trognare, beslöt jag at öfversätta dem i aldeles lika många rader dermed. LBÄ 7–8: 47 (1797). Afhandlingen prydes af tvenne plancher, som innehålla 28 trogna af Förf. sjelf tecknade nitida figurer af frukthänge, kapsler och blad af de i arbetet uptagna arter. BotN 1846, s. 59. Irländska settern .. kan sägas vara i stort sett en ganska trogen kopia av sin engelska kusin. Edström Hund. 49 (1948). — jfr BOKSTAVS-, LJUD-, MINNES-, RAD-, TIDS-, VERKLIGHETS-TROGEN m. fl.
4) motsv. TRO, v. 3, ss. senare led i ssgr (med adjektivisk förled): som är benägen att tro (på det sätt som anges med förleden); äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om sådan benägenhet. jfr BLIND-, GOD-, KLEN-, LÄTT-, MISS-, SNAR-, SVÅR-TROGEN m. fl.
5) († utom i ssgrna KLEN-, O-, RÄTT-TROGEN) motsv. TRO, v. 4: som tror på gudom o. d., särsk. Gud l. Kristus; troende; äv. (särsk. i ssgn RÄTT-TROGEN) dels överfört, om ståndpunkt l. framställning o. d. som ger uttryck för sådan tro, dels (motsv. TRO, v. 3 d) utvidgat, om hängiven l. ivrig anhängare av inomvärldslig lära l. lärosats l. åsikt o. d. (jfr TRO, v. 4 b slutet); äv. substantiverat; jfr 2 c. War icke twiffuelactigh, vtan troghe(n). Joh. 20: 27 (NT 1526; öv. 1777: troende; Bib. 1917: Och tvivla icke, utan tro). (Den helige Ande) wärkar en osynligh Församling, som består aff alla rätteligen trogna, särdeles the vthwalde. Emporagrius Cat. K 6 a (1669). En Ægyptisk Sultan, som intet war på deras sätt trogen, log altid, då han hörde något orimmeligit uti Mahomets Historia. Kling Spect. Cc 2 a (1735). Hwilket Skriften säger wara dem trognom möjeligt. Nohrborg Föret. § 6 (c. 1765). En skillnad egde hos dem rum emellan trogna (credentes), som blott trodde sektens läror, och fullkomliga (perfecti), som också utöfvade dessa läror. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 265 (1835). Dalin (1854). — jfr FALSK-, GAMMAL-, MISS-, STARK-TROGEN m. fl.
Avledn.: TROGENHET, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) till 2: trohet (se d. o. 2). RP 8: 190 (1640). Tvärtom, ni är det trognaste som finns, sade Mia. Man kan bara häpna över all denna trogenhet. SvD(B) 1955, nr 268, s. 10.
2) (numera bl. tillf.) till 3: trohet (se d. o. 3). Öfversättningen skall jag göra verkligt con amore och med en intim trogenhet mot originalet. Werin Ekelund 1: 313 (i handl. fr. 1907).
TROGENSKAP, r. l. m. (†) till 2: trohet (se d. o. 2). G1R 29: 532 (1560). VDP 5 ⁄ 4 1758, § 1.

 

Spalt T 2592 band 35, 2008

Webbansvarig