Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIUMFANT, n.; pl. -er.
Ordformer
(treumfant 1793. triomfant (-ph-) c. 1750–1797. triumfant (-ph-) 1731–1865. triumphent- i ssg 1799 (: triumphents koft))
Etymologi
[av fr. triomphante, f., substantivering av adj. triomphant, som hör till triumf, segerrik, strålande, ståtlig, till triompher (se TRIUMFERA)]
(†) om (mer l. mindre kostsamt l. exklusivt o.) jämförelsevis tjockt, blankt o. i bjärta färger (vanl. med blommor) mönstrat siden- (l. ylle)tyg, påminnande om damast; äv. i pl., om olika slag av sådant tyg; äv. bildl. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 7 (1731). Stora partier af fine Kläden, kåstbare Triumphanter, och hwarjehanda brocherade Sidentyger. PH 3: 2170 (1745). Och intet har jag pengar / Och intet har jag pant. / Jag ligger utan sängar / På Floras triumphant. Bellman (BellmS) 14: 129 (c. 1767). En Mässhake .. af rödt och hvitt Triumphant med Guld-Galoner omkring. Sundelius NorrköpMinne 437 (1798). (Hon) satte på sig den blå helgdagskjolen och kofta af blommigt triumfant med förgyllda knäppen. Carlén Skuggsp. 1: 278 (1861, 1865). — jfr SIDEN-TRIUMFANT.

 

Spalt T 2543 band 35, 2007

Webbansvarig