Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIST tris4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(trist c. 1750 osv. triste 17791797)
Etymologi
[liksom d., t. trist av fr. triste, sorglig, sorgsen, dyster, av lat. tristis, av ovisst ursprung. — Jfr TRISTESS]
som gör ett nedslående l. bedrövande l. beklagansvärt intryck, sorglig, dyster; dels om person (se särsk. slutet), dels om ngt sakligt, särsk. ss. predikativ i opers. l. elliptiskt konstruerad sats: tråkigt, synd (se d. o. 2); äv. förbleknat, närmande sig l. övergående i bet.: som ej förmår väcka intresse l. entusiasm o. d., (lång)tråkig, ledsam (se d. o. 2). Trist och grått. En trist tillvaro, tillställning, historia. Vilka trista människor! Trist att det inte fungerade. Byarne i wägen hade et mycket triste utseende. Palmstedt Res. 82 (1779). Jag ser att H. K. S. har bekymmer af saker som inflyta i Extra Posten mot dess vilja och tänkesätt. Jag har gjort samma trista försök i 14 års tid. Kellgren (SVS) 6: 326 (1793). Jag tyckte, att det .. var trist, att jag skulle gå på det sättet som ett slafdjur. Geijerstam Tillsvid. 124 (1884, 1887). I väster, där sandåsen ligger hopförd som en stor drifva med sina svarta tallar; trist som en galgbacke. Strindberg o. Sjögren SvNat. 69 (1901). Ehuru det tilltalar känslan af rättvisa, blir det dock trist i längden att se allting likformigt. Hallström Skepn. 42 (1910). Ibland pratar han med barnen som äro på väg till skolan. Men annars har han det trist. Zetterström VärldHj. 245 (1942). Mängder av krossat glas, tomburkar och pappersskräp .. Det var den trista verkligheten dagen efter den stora karnevalsfesten. GbgP 29 ⁄ 5 1989, s. 1. — särsk. om person: dyster l. nedstämd l. sorgsen; äv. i överförd anv., om utseende l. uppsyn o. d.; särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.) i uttr. trist till mods (jfr MOD, sbst.1 1 c α α’) l. sinnes (jfr SINNE, sbst.2 5 b). Den, som är mörk i ansigtet, ger tilkänna, at han är trist. Linné Diet. 2: 233 (c. 1750). En Volontair .. af et trist och melancholiskt utseende, blef .. uti Amiralitets Sjukhuset intagen. VetAH 1778, s. 75. Jag såg Er aldrig förr så tankfull och så trist. Remmer Högf. 111 (1818). Han gick hem, trist till mods. Lundegård Prom. 1: 171 (1893). Julia var hämnad men hon kände sig ändå obeskrivligt trist. Siwertz Fribilj. 107 (1943). Ingenting kunde göra honom så trist till sinnes som misstanken att vara bortglömd. Combüchen Byron 446 (1988).
Avledn.: TRISTHET, r. l. f. tristess; äv. (o. numera nästan bl.) med förbleknad bet. WoJ (1891). Det ligger en obeskrifligt ljuf tristhet i hennes af lidandet slocknande blick. SD(L) 1902, nr 480, s. 3. Resultatet blev så långt ifrån tristhet och tråkighet som man kan tänka sig. Expressen 12 ⁄ 8 1990, s. 20.

 

Spalt T 2536 band 35, 2007

Webbansvarig