Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRINNA trin3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or; förr äv. TRINNE, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(trind- i ssgr 1732 (: trindtimmer)–1959 (: trindvirke). trinda 1578–1893. trinna 1649 osv. trinne 1757 (: trinnar, pl.)–1814. trinne- i ssg 1848 (: trinnetimmer))
Etymologi
[sv. dial. trinda, trinna, trinde, trinne; sannol. till TRIND, adj.]
(utom i ssgn TRIND-VIRKE numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fälld o. okluven (jfr TRIND, adj. c β) (o. i övrigt obearbetad) klen(are) trädstam l. slana l. stång o. d.; särsk. om var o. en av sådana slanor l. stänger som i lutande ställning placeras mellan gärdsgårdsstörarna i gärdsgård (jfr GÄRDSEL 2 a). Bleff samtyckt aff menige ma(n), att huilckenn tär kann bliffwe beslagenn att taga ena trinda aff gärdzgårderna oloffua(n)d(is), böte 12 m(ark). VadstÄTb. 10 (1578). De hafwa .. tagit een trinna eller stångh, och lagdtt .. (den döde) öfwer. GullbgDomb. 19 ⁄ 7 1649. När man nu icke får mer än 4 trinnar af hvart träd, så har .. (till gärdsgårdarna) fordrats 35657 trän. VetAH 1757, s. 284. Ärter torkas på åtskilliga sätt .. (vissa) upresa så kallade gällar eller ärtgalgar af trinnor, omkring en stadig 8 a 9 alnars lång stör. SamlRönLandtbr. 2: 164 (1777). Att jag första året måste köpa 500. Trinnor gärdsle till fredande af Ängar och beteshagar. VDAkt. 1830, nr 460. Trind-gärdsel eller trinnor av okluvna småträd. LmUppslB 410 (1923). Grannen beskyllde kvinnan för att ha öppnat en avstängning bestående av s k trinnor. ÖgCorr. 9 ⁄ 8 1969, s. 3. — jfr NACK-TRINNA.
Ssgr († utom i ssgn trind-virke; Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan möjl. hänföras till TRIND, adj.): A: TRIND-GÄRDSEL. om okluvet gärdselvirke; motsatt: klyvgärdsel. Till gärdsel .. tagas antingen runda stammar af ung barrskog, s. k. trindgärdsel (trinnor), eller utklyfvas de ur gröfre träd. TSkogshush. 1874, s. 190. SvSkog. 1393 (1928). —
-STÖR. stör av okluvet virke; motsatt: klyvstör. AdP 1800, s. 744. Till trindstör användas yngre granar och tallar, gröfre grenar af gran, och enar som äro tillräckligt raka och höga. Cnattingius 45 (1874, 1894). —
-TIMMER. (trind- 1732–1894. trinne- 1848) rundtimmer. VDAkt. 1732, Syneprot. (En) stuga, som var bygd af trindtimmer, d. v. s. oskrädda stockar. MeddNordM 1893–94, s. 46. —
-VED. rundved. Trindved, (dvs.) oklufven, finare kastvedsträn, som vid försäljning måste frånsorteras den klufna veden för att ej sänka priset å denna. TSkogshush. 1881, s. 61. TLev. 1909, nr 43 A, s. 1. —
-VIRKE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) rundvirke. LBÄ 36–38: 88 (1800). Taktäckningen bestod genomgående av trindvirke belagt med näver. SträngnHist. 229 (1959).
B (†): TRINNE-TIMMER, se A.

 

Spalt T 2517 band 35, 2007

Webbansvarig