Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRIBULERA, v. -ade. vbalsbst. -ING (†, 2Saml. 9: 103 (c. 1575)).
Etymologi
[jfr t. tribulieren, eng. tribulate, ä. fr. tribullier; av lat. tribulare, plåga, pressa, tröska, till tribulum l. tribula, tröskvagn, till perf.-stammen av terere, gnugga, sönderriva, krossa, tröska (se TRÖSKA, v.). — Jfr TRIBULATION]
(†) plåga l. pina l. trakassera o. d. (ngn); äv.: pressa l. tvinga; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med. 2Saml. 9: 103 (c. 1575). Månge retsinnighe .. predicanter, äre på thet högsta wordne förfölgde, tribulerade, plåghadhe. LLaurentii Nyåhrspr. D 1 a (1618). Theras fodermarsker och Berijdhare tribulerade the Arma och Magra Bönderne. Sylvius EOlai 516 (1678). At Tijondehållarne böra gif(v)a förswarlig säd hälften af hwarthera slaget, ehwad the thet haf(v)a el(le)r ej; hwar til swaras, at man ogörligen kan them ther til tribulera. VDAkt. 1749, nr 42. Huru hade hon ej redan förut tribulerat med lille Carl (XII), när han sade hofmålaren Behm midt i ansigtet, att han såg ut som en markatta! Enkedrottningen tog målarens parti, prinsen skulle göra afbön. Topelius Fält. 3: 19 (1858). Vasenius UndSpr. 16 (1894).

 

Spalt T 2478 band 35, 2007

Webbansvarig