Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAPPIST trapis4t, sbst.1, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. trappiste, till La Trappe, trappisternas moderkloster i Normandie, av fr. dial. trappe, trappsteg, trappa, av mnl. trappe l. dess flfrank. motsvarighet, motsv. mlt. trappe (se TRAPPA, sbst.), med syftning på en konstruerad trappa i terrängen nära klostret. — Jfr TRAPPIST, sbst.2]
medlem av trappistorden. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 372 (1837). Han väljer trappisternas orden, såsom den strängaste. Bolander TidOro 55 (1923). Trappisterna tiger på stumt latin, / de vaktar sin tunga med allvarlig min. Henrikson Aftonkv. 12 (1966).
Ssgr: TRAPPIST-KLOSTER. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 373 (1837). —
-MUNK. Namnlösa och tysta som trappistmunkar. Vetterlund Öd. 47 (1930). —
-NUNNA. IllSvOrdb. (1955). —
-ORDEN. gren av Cistercienserorden (känd för stränga regler gällande tystnad o. enkelt levnadssätt o. d.). Schulthess (1885). —
-ÖL. om öl(sort) av de vanl. smakrika o. alkoholstarka sorter som bryggs av trappistmunkar (företrädesvis i Belgien). Expressen 25 ⁄ 11 1993, s. 33.

 

Spalt T 2366 band 35, 2007

Webbansvarig