Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAMSIG tram3sig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till TRAMS o. TRAMSA, v.]
pratig l. svamlig; fånig l. fjantig; äv. dels: opassande l. oanständig, dels: oredig. Var inte tramsig nu. När han så kommer hem, är han – visst inte stygg, långt därifrån – men så slamsig och tramsig, tycker hon. Hansson SlättbH 64 (c. 1885). Förlåt att detta brev är så tramsigt, men jag har skrivit just så som tankarna i 2 timmar svängt hit och dit. Eckert-Sylwan Bismarck Brev 120 (1918). Man får värkligen säga att dylikt tal är till den grad tramsigt att det ej kan svaras något därpå. UNT 6 ⁄ 3 1920, s. 3. En sån tramsig historia, men det fanns väl lite verklighet i den förstås, inte kunde de sitta och hitta på alltihop. Johnson GrKrilon 84 (1941). Der Alp (dvs. alven) kan .. vålla huvudvärk eller göra en människa minnesslö och tramsig. Lindqvist ManKvSpr. 64 (1945). Brevhoten är oftast så tramsiga att han arkiverar dem under ”I” för idioti. SDS 12 ⁄ 5 1993, s. C10.
Avledn.: TRAMSIGHET, r. trams, tramsande; i sht i pl., konkretare. SAOL (1950). Jag kände det som om jag var skuld till att pojken dödats (av vargen). – Vad är det för tramsigheter. Du kunde väl inte ha nån skuld till den fasliga olyckan. Widding Svan. 367 (1971). Tramsigheterna avlöser varandra och det senaste tycks vara att de fåniga programledarna ska säga ”gomorron” efter varje mening. KvällsP 9 ⁄ 5 2003, s. 5.

 

Spalt T 2280 band 35, 2007

Webbansvarig