Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAMPA tram3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SvKulturb. 9–10: 244 (1553) osv.) ((†) -er HSH 37: 3 (1529), Brahe Oec. 154 (c. 1580; uppl. 1971))
Etymologi
[fsv. trampa, träsko; motsv. d., nor. bm. trampe; avledn. av TRAMPA, v.]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. TRAMPA, v. 1 (, 2), om platta av trä (försedd med broddar o. d.) som fästs under sula för att ge bättre fotfäste på halt underlag (i sht buren vid vinterfiske); äv. dels om sumpsko l. snösko, dels om motsv. anordning för hästs hov l. sko; jfr TRYGA. HSH 37: 3 (1529). (Fiskeredskapen:) knapsimar och trampor 5 par. SvKulturb. 9–10: 244 (1553). Vid myrslåtter har någon gång använts trampor. PåSkid. 1927, s. 9. Oftast var .. vägen inte hårdare än att hästarna måste förses med ”trampor”. Westerlund NybyggLappl. 104 (1937). För att inte slinta på de hala klabbarna har man trampor med järnbroddar fastgjorda under fötterna. TurÅ 1938, s. 181. — jfr SNÖ-TRAMPA.
2) motsv. TRAMPA, v. 4.
a) (†) motsv. TRAMPA, v. 4 b, särsk. om anordning för trampande av lera l. torv; jfr TRAMP, sbst.1 3 a. Då man med skyndsamhet .. vill inrätta ett fälttegelverk är alltid ”trampan” att föredraga (framför lerkranen). Gundberg Tegel 1 (1860). SDS 1900, nr 41, s. 2.
b) motsv. TRAMPA, v. 4 c, om till maskin l. apparat l. instrument l. fordon hörande rörlig platta l. bräda som manövreras gm trampning o. som används för att reglera (viss funktion hos) l. driva maskinen osv. (jfr PEDAL 2, 3); äv. med inbegrepp av den mekanism hos en maskin osv. som är förbunden med trampan o. som förmedlar dess rörelse. En Spinnråck medh Trampa. SthmStadsord. 1: 120 (1654). Att hvarje trampa (på vävstolen), då hon nedtryckes, lyfter ett eller flera skaft i öfverfacket och sänker alla de öfriga skaften i underfacket. Andersson Väfn. 6 (1880). En mindre, med trampa drifven slipsten. 2NF 25: 1458 (1917). Maskinen kan sättas i gång och stoppas genom en trampa. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 165. (Cyklisten) trampar på ”pedaler”, ett slags trampor, som sätta drifhjulet i rörelse. 2NF 31: 1091 (1920). Aspenström Bäck. 90 (1958; på orgel). — jfr ATLAS-, BÄLG-, FOT-, SPINNROCKS-TRAMPA m. fl.
Ssgr (till 2 b; i sht i fackspr.; jfr de under trampa, v., anförda ssgrna): TRAMP-AXEL. särsk. på vävstol: axel (se axel, sbst.1 I 2) till trampa. Trampaxeln (på en vävstol) bör ha 5/8:dels tums diameter. Ekenmark Dräll. 6 (1828).
-SLAG. (numera föga br.) slag (se slag, sbst.1 1 h β). TIdr. 1897, s. 63. På det att glidstyckena .. icke skola glida fram och åter för hvarje trampslag .. är (utväxlingen) .. försedd med grunda inskärningar. TT 1900, M. s. 35.
-SNÖRE. särsk. på väv- l. svarvstol: snöre i vilken trampa är upphängd. Luttropp Svarfk. 138 (1839). Trampsnörena .. skola befinna sig rakt över tillhörande trampa. MärthaskolHb. 286 (1941).
-STICKA. särsk. på spinnrock: sticka l. stav som förenar trampa o. hjul. Ekenmark Lb. 132 (1847). Hallström Warburg Spinnb. 130 (1977).
-VEV. med trampa försedd vev, pedalvev. Hjulet (på en spinnrock) vändes då om och trampvefven förses med skaft för den bobinandes hand. Ekenmark Hb. 4 (1820).

 

Spalt T 2263 band 35, 2007

Webbansvarig