Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAGGEL trag4el, n.; best. -let.
Etymologi
[vbalsbst. till TRAGGLA]
(ngt vard.) WoJ (1891).
1) motsv. TRAGGLA 1: monotont l. enformigt l. långtråkigt tal; tjat; gnat. SAOL (1900). Nu får det vara nog med dogmatiskt traggel. DN 8 ⁄ 5 1969, s. 4. Det var ett evigt traggel om pengar. SvOrdb. (1986).
2) motsv. TRAGGLA 2: mödosamt l. repetitivt l. monotont arbete, knog, slit; möda; särsk. i fråga om läxor l. skolarbete o. d. Öman Ungd. 50 (1889). Traggel med satsdelar och starka verb. Swensson Willén 83 (1937). De hade mycket traggel med det tunga bagaget. SvOrdb. (1986).

 

Spalt T 2225 band 35, 2007

Webbansvarig