Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOUCHA tωʃ3a 2, äv. tuʃ3a2 l. tat3ʃa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(toucha 1895 osv. tuscha (-ch-) 1948 osv.)
Etymologi
[jfr d. tusche, nor. bm. touche; till TOUCHE]
(lätt) vidröra (ngn l. ngt), snudda (vid); träffa lätt l. ytligt; stöta till; äv. (i sht sport.) i de särsk. förb. toucha in l. toucha till; äv. bildl. (Fartyget) rände .. icke upp på .. (grundet) utan ”touchade” det och fortsatte .. sin gång framåt. SDS 30 ⁄ 9 1895, s. 2. John Nilsson, som touchade in en passning från Ekvall. SDS 1935, nr 89, s. 10. Den sista (av väskorna) touchade klädhängaren så att den vickade till. Trenter Sjöj. 8 (1966). Han kom över på vänster sida och tuschade där till en parkerad bil. ÖgCorr. 4 ⁄ 2 1971, s. 24. (Frågan) touchades .. under sista dagen. SmålP 11 ⁄ 9 1972, s. 14.

 

Spalt T 2178 band 35, 2006

Webbansvarig