Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJOGMÄNNING l. TJUGOMÄNNING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tjog- (ti-) 17481872. tjuge- 18051847. tjugo- 1852. tjugu- 17951939)
Etymologi
[ssg av TJOG o. MÄNNING, bildad av C. v. Linné i analogi med liknande beteckningar på klasser i sexualsystemet; senare anslutet till TJUGO. — Jfr SJU-MÄNNING]
(†) växt tillhörande klassen icosandria, ikosandrist; i pl. äv. om denna klass; jfr MÄNNING 2. (Växtklass) XII. Icosandria Tjogmänningar. Linné SystNat. 77 (1748). Tjogmänningar .. som hafwa 20, sällan flera (ståndare). Regnér Begr. 2: 58 (1780). Tjugumänning. Cannelin (1939).

 

Spalt T 1684 band 34, 2005

Webbansvarig