Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIUNG, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tijung 1703 (: tijungar, pl.), 1756 (: tijungar, pl.). tiung 1541 (: tiungar, pl.). tiyung 1541)
Etymologi
[jfr feng. tēoþung; bildat ss. talbeteckning till adj. TIONDE med det germanska suffixet -unga som förekommer i fsv. (i t. ex. tolftunger, tolftedel, þriþiunger, tredjedel) i bet.: så l. så stor del av ngt (se E. Olsson AppellSbst. 255 (1916)). — Jfr ATTUNG, sbst.1, SJÄTTUNG]
(†) tiondedel. Tw lamb årsgammul, skalt tu huar dagh offra ther vppå .. Och til itt lamb en tiyung semblo miöl. 2Mos. 29: 40 (Bib. 1541; Bib. 1999: en tiondels efa siktat mjöl). Bælter JesuH 3: 297 (1756).

 

Spalt T 1647 band 34, 2005

Webbansvarig