Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIPPELPUNS, r. l. m.; pl. -ar.
Etymologi
[ssg med PUNS, sbst.3; förleden sannol. av lt. l. nl. tippel, spets, högsta punkt, avledn. av tipp resp. tip (se TIPP, sbst.1)]
(†) puns (se PUNS, sbst.3 2) med förhållandevis liten, konvex o. mer l. mindre halvklotformig ban för åstadkommande av insänkning l. fördjupning på metall. Tippelpunsar .. med konvex, nästan halfsferisk, polerad yta. Almroth Karmarsch 408 (1839). Schulthess (1885).

 

Spalt T 1606 band 34, 2005

Webbansvarig