Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIPPA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. tippa; sannol. till TIPP, sbst.1]
(†) fläta l. sätta upp (hår) med band; särsk. ss. vbalsbst. -ning konkret, om håruppsättning. Arvidi 64 (1651; i rimlista utan angiven bet.). Linné Skr. 5: 135 (1732). Öfwer hjeszan låg et silfwer-glitter band, som war intippadt och uppehölt tippningen. Linné Sk. 42 (1751). Håret på Pigorna är skedt midt i pannan, baktil tippadt med rosiga silkes-band och sammets borda. Linné Sk. 66 (1751). Wistrand NordMAllmog. 29 (1909). — jfr IN-TIPPA.

 

Spalt T 1601 band 34, 2005

Webbansvarig