Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIPPA, sbst.2, r. l. f.; pl. -or; äv. TIPPE, n.?, äv. TIP, sbst.1, r. l. m. l. f.
Ordformer
(tip 1797. tippa 1685 (: söttippor, pl.) osv. tippe 1896)
Etymologi
[sannol. till TIPP, sbst.1, syftande på att blommorna l. blomsamlingarna är spetsformade l. till utseendet påminner om en tofs l. kägla o. d.]
1) (i Finl., †) om växt av släktet Eriophorum Lin.; jfr HAR-, TUV-, ÄNGS-ULL. (Betesmarken erbjöd boskapen) vissa årsens tider något bete, bestående af de så kallade grässorter Sia och hvit tip (Eriophorum). Smeds Malaxb. 199 (cit. fr. 1797). BotN 1896, s. 5.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. efterled i ssgrna MUS-, RÅTT-TIPPA o. SÖT-TIPPOR.

 

Spalt T 1601 band 34, 2005

Webbansvarig