Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIMMER, sbst.2, n.; pl. =.
Ordformer
(timber 1614. timmer 1638, 1668)
Etymologi
[av lt. timmer l. efter t. zimmer]
(†) rum l. kammare; jfr FRUNTIMMER 1. HG2AH 91 (1614). Itt Timmer, ther vthi hon hadhe månge Conservas eller Confect. Schroderus Albert. 4: 162 (1638). Jungfruernes timmer. UHiärne Strat. 23 (1668).

 

Spalt T 1528 band 34, 2005

Webbansvarig