Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TILSTER, n.; best. -ret; pl. =.
Ordformer
(telster 1693–1814. tiilster 1598. tillster 1628–1736. tilster 1639–1818 (: tilstret, sg. best.))
Etymologi
[fsv. thilster, sv. dial. tellster, tillster; sannol. avledn. av TILJA medelst suffixet -str]
(†) bräda l. planka; i sht koll.; jfr TILDE, sbst.1, TILJA. SörmlH 16: 138 (1598). 6. st(ycke)r Tilster som war achtedh till korn ladw. ÅngermDomb. 1648, s. 84. Klyfwes til tilster eller tilde, som anwändes til gålf, til takståckar .. til takspån, gärdsel m. m. Rothof 549 (1762). Med golfvet fortsattes långsamt. Litet regn var icke hälsamt för tilstret. Muncktell Dagb. 2: 225 (1818).

 

Spalt T 1493 band 34, 2005

Webbansvarig