Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 5) TILL-TROTSA. (numera bl. tillf.) gm trots förskaffa (ngn, i sht sig, ngt). De medelst denna förening .. riktade Italienska städer äga snart styrka, att återköpa eller tilltrotsa sig oafhängig frihet och domsrätt. Broocman TyUnd. 1: 18 (1807). SAOL (1973).
(II 8 b α) -TRUBBA, -ning. (numera bl. mera tillf.) göra (ngt) trubbig(are); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Tholander Ordl. (1872). En i ena änden tilltrubbad träkäpp. 2UB 5: 86 (1902). SAOL (1998).
-TRUGA. [fsv. tilthrugha]
1) (numera bl. tillf.) till II 5, refl.: gm trugande, förr äv. gm hot l. våld o. d., tillägna sig (ngt). Att alle lendzmen måtte bekomma ett försvarelsebref emoth alle skallker, som sigh villie schiutzhester tilltrufve. RA I. 3: 884 (1597). Han (måste) genom wänner och bekantskaper liksom tiltruga sig köpare, för at undwika en eljest säker förlust på uplagan. SP 1792, nr 13, s. 2. SAOL (1973).
2) (†) till II 10, särsk. i p. pf.: (gm lock o. pock) framtvingad l. påtvingad. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 309 (1828). (Tobakens) tilltrugade konstlade njutning vore så onaturlig att man måste räkna ibland de märkvärdigaste bevis på motsägelserna i människonaturen att tobaksbruket kunnat bli så allmänt. 3SAH 44: 279 (1834).
(II 11 a) -TRYCK. (numera bl. mera tillf.) (framställning av) tryck utgörande ett tillägg (till (l. på) befintligt tryckalster l. till tidigare upplaga). AB 29 ⁄ 12 1830, s. 3. Form 1945, s. 126.
-TRYCKA, -else (†, Lind 1: 1885 (1749)), -ning; -are (numera bl. tillf., Hülphers Norrl. 2: 184 (1775; om redskap som man trycker till med), LdVBl. 1831, nr 14, s. 3 (om anordning som trycker till)).
1) (numera bl. tillf.) till II 7: gm tryckande tillsluta (ngt); särsk. med avs. på öga. Dähnert 47 (1746). Du kan hata honom och tilltrycka ditt öga för hans himmelska ljus. Tegnér FilosEstetSkr. 183 (1808). Björkman (1889).
2) till II 8 b α, 9 a: trycka till (ngt l. ngn); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. i fråga om form på del av växt l. djur; jfr -knorva, -krysta 2. Linc. F 3 b (1640). Kottarne upprätta, äggrundt aflånga med mycket trubbiga och tilltryckta fjäll. NF 1: 44 (1875). Den följande tilltryckningen av jorden. TurÅ 1952, s. 123.
3) (numera bl. tillf.) till II 11 a α α’ : trycka (ngt) ss. tillägg. Wore .. någon som et ell annat .. (av Lucidors manuskript) hade och åt Förläggiarn täcktes antwarda, kunne sådant tiltryckias. Lucidor (SVS) 485 (c. 1670; uppl. 1997). IllSvOrdb. (1964).
(II 5 (a)) -TRYGGA. (numera föga br.) tillförsäkra (ngn ngt); förr äv. med det direkta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om. (Deras plikttrohet) tilltrygger mig om benägen willfarighet. VDAkt. 1760, nr 389. De skulle icke godvilligt förlora vad kejsarordet tilltryggat dem som deras. Estlander 11Årt. 4: 47 (1927).
Avledn. (†): tilltryggelig, adj. tillförlitlig l. pålitlig; äv. närmande sig: sannskyldig o. d. Utj tiltryggelig tillförsickt. VDAkt. 1736, nr 467. En annor tiltryggelig man. VRP 8 ⁄ 4 1773.

 

Spalt T 1427 band 34, 2004

Webbansvarig