Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLTALA til3~ta2la v., -ade (se f. ö. TALA, v.). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (†, Vinterbl. 1853, s. 110 (: tilltalnings-ord)); -ARE (se avledn.). (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. tiltala; motsv. fd., d., nor. tiltale; ssg av TILL o. TALA, v. — Jfr TILLTAL, TILLTALA, sbst.]
jfr TALA TILL. — jfr O-TILLTALAD.
1) börja tala till (ngn), rikta yttrande till (ngn), vända sig med meddelande l. önskemål l. fråga l. hälsning o. d. till (ngn); i sht förr äv. dels (i mer l. mindre bildl. anv.) med saksubj., dels utan obj., dels i allmännare anv.: tala l. hålla tal till (ngn); jfr 2, 3, 6 o. TILLSÄGA 1. Tilltala ngn (o)artigt, vänligt, strängt. Adam .. bleeff aff Gudhi hardeliga tiltalat. OPetri 3: 548 (c. 1535). Domaren skal tala sachtmodeligha medh them som j retten komma .. För ty at man skal ther warda bannat eller illa tiltalat är man icke tijtt kommen. OPetri 4: 305 (c. 1540). War allom i tilltalendet mildh. Aschaneus HwsRegl. 25 (1614). Det är en ohöflighet at wiskra någon i öronen, och lee sedan han således tiltalt hafwer. SwFrOrdeB 159 (1703). Då mäktiga, hjertat gripande tilldragelser tilltala oss med en stämma, som öfverljuder hvardagslifvets sorl. Wikner Pred. 387 (1879). Ursäkta att jag tilltalar, men jag hörde att ni var med om olyckshändelsen i går afton. Strindberg Kamm. 3: 8 (1907). Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut ur honom. Matt. 17: 18 (Bib. 1917). Vänta bara tills pappa din .. (får) veta hur du tilltalar äldre folk. Strömstedt MittLiv 1: 14 (1981). — särsk.
a) (†) i uttr. tilltala ngn om ngt, tala med ngn om ngt, säga l. framföra ngt till ngn; jfr 2. Phrygius HimLif. B 4 a (1615). (Han) ville Konungen tilltala om sin fedherneslandz och gemehnes besta. OxBr. 5: 311 (1624).
b) (†) i uttr. tilltala ngn (sådana l. sådana) ord, säga ngn (sådana l. sådana) ord. Jag beder eder .. att i .. gifwen acht på the ord wij wiliom eder tilltala. Verelius Gothr. 136 (1614). Han .. tilltalade mig några vänliga hälsningsord. Berzelius Själfbiogr. 57 (c. 1845).
c) i uttr. tilltala ngn på, förr äv. med, (ngt språk). Så må .. hwar och en .. förstå Gudh vthi the tungomålen, medh hwilka han osz tiltalar. Schroderus Ratich. C 7 a (1614). Drottningen .. tilltalte honom, på spanska. Palmblad Nov. 1: 18 (1840).
d) i fråga om tilltal med visst pron. l. sbst. l. namn o. d. Jag kan aldrig förmå mig at tiltala en, som skulle jag tala til et dussin, med Ni och Er. Björn Besynn. 42 (1792). Umgänget männen emellan förenklas högst betydligt, om man får tilltala varandra med ett enkelt ”du” eller ”farbror”. Nilsson FestdVard. 48 (1925). Yngre och jämnåriga anförvanter .. tilltalas (vanligen) med förnamnet. Gabrielson Elfstrand 25 (1945).
2) [utvecklat ur 1 (a)] (†) (till)fråga (ngn); särsk. i uttr. tilltala ngn om ngt. Såsom the same Smålenningers sendebudt och ther um af the andre .. alfvarligen tiltalede och åtsporde blifve. RA I. 1: 393 (1544); möjl. till 1. När .. Anders Nielsson här vm wardt tilltaledt, kundhe han icke neke sigh sådane summe haffwe utlänth. HH XIII. 1: 112 (1563). Ty tiltalte jag honom .. alfwarligen, hwarföre han icke parerat mina Order. HC11H 7: 131 (1676). En .. Censor .. bör tilltalas, om så behöfwes. Hwalström SpecPaid. 62 (1773); möjl. till 1. — särsk. i fråga om önskat äktenskap: (för egen l. annans räkning) söka utverka (kontrahents l. målsmans) samtycke, fria till; äv. abs.; särsk. i uttr. tilltala om ngn l. tilltala ngn (om äktenskap); äv. med sakobj., i uttr. tilltala ett frieri till ngn. Lagförsl. 122 (c. 1609). Hvarföre haffuer jagh .. beslutat att tilltala Feltherrens syster Fru Britta. OxBr. 3: 224 (1631). Att Johan Rosenhan .. lätt tiltalla om min svägerska, jun(g)fru Britha Ribingh. OxBr. 9: 615 (1643). Dhet Frierij som be(mäl)te Styckejunker till Hans dotter Maria tilltalt hadhe. VDAkt. 1670, nr 75 (1669). (Flickans far) säger han hafa gifwit ja, effter .. (fästmannen) som en rättskaffens friare tilltalt och nedersatt sina gåfwor. HärnösDP 1694, s. 232. Ofwannämde dräng har tiltalat bemälte Piga om Ägtenskap. VDAkt. 1792, nr 537.
3) (†) ombedja (ngn), uppmana, förmana; säga till (se SÄGA TILL 6), befalla; fordra, kräva; jfr TILLSÄGA 2. Haff(uer) man .. hustru Anna .. aluerligha tiltalatt, att hun skall bära fram för:de Niels Perssons thestament(is)breff. TbLödöse 12 (1587). Af dem wij .. all rättelse .. wette att fordre och tilltale. CivInstr. 24 (1613). Een Spanier .. tiltalte sin Hustru, at hon skulle gifwa sitt nyfödde Barn sielff dij. RelCur. 86 (1682). Öfwersten .. wille i synnerhet tiltala sidstnemde, at i Hyttan hwarannan Söndag, så länge Blåsningen påstår, förrätta Gudstienst. VDAkt. 1784, nr 503. jfr: Och .. svarar konungen den klagande allmogen, att han strängeligen tilltalat och befallt sin ”troman Lars Turesson, att (osv.)”. Forssell Hist. 1: 48 (1869; om förh. 1543); möjl. till 1.
4) (utom i slutet i sht i ä. juridiskt fackspr.) inför domstol l. motsv. instans anklaga (ngn för ngt brott o. d.), åtala (ngn för ngt brott) (särsk. i sådana uttr. som lagligen tilltala ngn l. tilltala ngn inför rätta, förr äv. i uttr. tilltala ngn (om) ngt, anklaga l. åtala ngn för ngt); förr äv. dels: (under framförande av (ekonomiskt) krav) dra (ngn) inför domstol o. d. (i ngt tvistemål o. d.) (särsk. i uttr. tilltala ngn om (äv. för) ngt, inför domstol o. d. kräva ngt av ngn), dels allmännare: anklaga l. beskylla (ngn för ngt); jfr 5 o. TILLSÄGA 3. Hans sc(re)dde(re) wart til talat aff marti(n) bibon om 13 t(ønnor) salt. OPetri Tb. 13 (1524). Wardt her Claes Flämingh .. tiltaledt vm thet han hadhe så skammeligen förlupedt och rymdt fiänderne. HH XIII. 1: 169 (1564). Sam(m)e dagh kom för rette Mattias böttik(er); bleff .. tilltalat för små tunnur, han hade giortt. TbLödöse 21 (1587). Til thalade byffogttenn Ellerth smedh, ath han öff(uer)fell honom medh onyttighie ordh. TbLödöse 153 (1589). Ther någon hafwer then andre at tiltala, At han thet gör in för Lagh och Rätt. Chesnecopherus Skäl Rr 1 b (1607). Det förefaller mig som om den, som blifvit lagligen tilltalad för en handling, derefter och serskildt skulle tilltalas för det sätt hvarpå han utöfvat den, först för innehållet och sedan serskildt för formen. Tegnér (WB) 9: 279 (1840). Tilltala ngn inför rätta. SvHandordb. (1966). — särsk. (o. numera i sht) i p. pf. i substantivisk anv., om åtalad; i sht i best. form. Åklagaren förhörde den tilltalade. Den tilltalade försvarades av sin advokat. Oscar I Straff 94 (1840). De tilltalade bestredo åtalet. 1NJA 1950, s. 1. Skyldighet för domstol att underrätta tilltalad om dom m. m. SFS 1970, nr 85, s. 199.
5) (†) tillrättavisa (ngn), förebrå, klandra; särsk. i uttr. tilltala ngn för l. om ngt; jfr SÄGA TILL 8. (De klagande) bleffue aff honum skelthe och tiltalade. TbLödöse 21 (1587). Der noghen kunde .. finnas oskickelig, försumeligh eller otienligh, må varda tiltalat eller, der så behöfves, afsatt. OxBr. 12: 126 (1614). Åther war han .. inkallad och tilltald om sitt otijdige lefwerne. UUKonsP 18: 156 (1686). En varning, att inte för tidigt, efter ett erfaret missnöje med någon tjenare, tilltala och banna dem. Knorring Cous. 2: 94 (1834). Pastorsadjunkten Montan uppkallades flera gånger och tilltalades för herrnhutiska utlåtelser men släpptes varje gång med goda förmaningar. 3SAH 45: 474 (1934; om förh. c. 1750); möjl. till 4. IllSvOrdb. (1964; angivet ss. ålderdomligt).
6) [jfr motsv. anv. av t. zusprechen (o. ansprechen)] (gm goda egenskaper) göra (ngn) positivt inställd, behaga, falla i smaken. Tavlan tilltalar mig. Hon verkade inte tilltalad av idén. Utsagor, som mindre voro ämnade att tilltala det abstrakta förståndet, än (osv.). Wikner Tank. 84 (1872); möjl. till 1. Känna sig tilltalad af ngt. Schulthess (1885). De egenskaper, som så varmt tilltalade honom hos skolkamraten Branting voro mod, djup rättskänsla (osv.). Höglund Branting 1: 87 (1928). Det kan aldrig vara meningen, att en tid skall rasera, vad en föregående byggt upp, bara för att man ej längre tilltalas av tidigare skönhetsideal. Schürer von Waldheim SvArmK12Mon. 41 (1941). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: som (gm goda egenskaper) ger ett angenämt l. behagligt l. sympatiskt o. d. intryck; jfr TILLDRAGA 3 d. Ett tilltalande förslag, utseende. Sturzen-Becker 1: 74 (1861). Mellan Pajala och Karesuando är landet ganska flackt och föga tilltalande. IllSv. 2: 234 (1886). Att driva med nästan har något ogement tilltalande för människonaturen. Nilsson FestdVard. 140 (1925). Jag tycker .. (boken) är så tilltalande omodern. Stolpe DödVäntr. 197 (1930). Sopprötter äro också någonting, som är .. tilltalande i fråga om pris. Laurent HusmEgypt. 96 (1937).
Avledn. (†): TILLTALAN, r. l. f. jfr talan, tilltal.
1) till 1: tilltal, yttrande. Dähnert 237 (1746). Ekblad 109 (1764).
2) till 2: tillfrågan. Och som wij (dvs. borgarståndet) effter wanligh frijheet äga ock .. effter tilltalan giffwa wårt ia .. så göra wij dhet och gärna. 1BorgP 1: 27 (1660).
3) till 3: (vänlig) uppmaning, förmaning. Dähnert 237 (1746).
4) till 4: anklagelse, åtal; krav, anspråk, fordran. OPetri Tb. 227 (1528). Didericus Petri Smol(andensis), huilken hafuer besåfuit H:s Ehrw:tz Procancell. piga och sedhan henne til ähta tagit, mister sit stipendium, och är sedhan frij för all wijdhare tilltalan, effter han pijgan hafuer igen förbättrat. ConsAcAboP 1: 86 (1643). 2RARP 13: 209 (1742).
5) till 5: förebråelse, klander. Dähnert 237 (1746). (Lat.) Compellatio .. (sv.) Tiltalan. Ekblad 269 (1764).
TILLTALANDE, m. ⁄ ⁄ ig. [fsv. tiltalande] till 4: kärande, klagande. At tiltalanden ey behöfwer framdraga något bewis, när Swaranden widgår gierningen, lärer en hwar tilstå. Nehrman PrCiv. 257 (1732).
TILLTALARE, m. [fsv. tiltalare] till 4: anklagare. BjörkekDomb. (1603).
TILLTALIG, adj. till 1: vänlig (att tala med), tillgänglig; jfr talig 2. Han war en mächta wacker, höflig, sedig, mild och tiltalig vng Printz. Sylvius EOlai 217 (1678; lat. orig.: affabilis).

 

Spalt T 1422 band 34, 2004

Webbansvarig