| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) till II 1: skynda till; särsk. i p. pr.; äv. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., om ngt abstr.: (snabbt) närma sig; förr äv. refl., särsk. oeg. l. bildl.: närma sig, stunda. Och barns börden fast tillskyndar sigh. Rondeletius 31 (1614). Julen tillskyndade. Wetterstedt Mut. 58 (1832). Vad får det lov att vara? frågar den tillskyndande servitrisen. Wassing Dödgr. 127 (1958).
2) (numera företrädesvis i högre stil) till II 5: åvägabringa l. åstadkomma l. utverka (ngt) för l. åt (ngn, äv. sig); (för)skaffa; bibringa; särsk. (o. numera nästan bl.) med avs. på ngt ont l. skada l. förlust o. d.: vålla, förorsaka, tillfoga, ådraga; förr äv. dels med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av åt, dels övergående i bet.: tillställa, (över)bringa till; jfr 3. OPetri 2: 446 (1537). Der .. (trätorna) icke uti tijd .. kunne bijleggias, skole the tillskynda edher republique inghen ringa skada. RP 8: 166 (1640). Dhe tijender oss senast genom Högh wördige fadrenss skriffwelse tilskynnadess. VDAkt. 1674, nr 138. 2BorgP 7: 727 (1741: åt). At anhålla det Herr Baron och HofCancelleren täcktes tilskynda mig den hedren, at för Deras Maj:tr .. få detta mitt försök présenteradt. Lenngren (SVS) 2: 455 (1778). Man kan svårligen öfverskatta de fördelar som tillskyndats verldshandeln genom anläggningen af Suez-kanalen. Kruhs UndrV 11 (1884). Titeln (”lantbrukare”) tillskyndade gärna sin man misstanke om ett ringare mått av soliditet än det, som utmärkte de gammaldags hemmansägarna. MinnGPrästh. 1: 133 (1924).
3) till II 8 b β: (söka) få till stånd l. åvägabringa l. åstadkomma (ngt); främja; verka för; stundom (i sht med avs. på ngt för ngn skadligt l. gagneligt o. d.) med anslutning till 2; i sht förr äv. med saksubj. Partiet har inte velat tillskynda en sådan reform. The vele forordinere och tilskÿnde, at någre skep och skuther skole löpe hijdt til vårt rijke swerige. G1R 4: 383 (1527). Puncta Sår, som med udden af et skarpt instrument .. tilskyndas, äro merendels farligare, än huggna sår. Acrel Sår 20 (1745). (Det skulle utrönas) hvad egentliga orsaken varit, som tillskyndat hans hastiga frånfälle. Crusenstolpe Tess. 2: 145 (1847). Folkets inbillning hade en nedärvd, klerikalt tillskyndad förkärlek för det demoniska. Nilsson HistFärs 193 (1940).
4) (†) till II 10: råda l. (upp)mana (ngn) till (att göra ngt); förmå; äv. med bestämning innehållande (pleonastiskt) till. At then förrädaren Jöran Person schulle straffat blifve, effter han .. tilskyndade kongen, at han sådant ynkeligit mord bedrifva schulle. RA I. 2: 195 (1568). At han ther til war tilskyndat aff then Danske Adel. Tegel G1 1: 204 (1622). At the wore aff Grefwen tilskyndade och inblåste at föra een sådan Lögn på Banen. Schroderus Albert. 2: 317 (1638).
Avledn.: tillskynda, r. l. f. (†) till -skynda, v. 3: tillskyndan. Min ovenners ock missunnerss kanskee onde tilskynda. OxBr. 11: 431 (1629).
tillskyndan, r. l. f. [fsv. tilskyndan] särsk. (o. numera bl.) till -skynda, v. 3: (ngns) handling l. verksamhet att tillskynda ngt; föranstaltande, åstadkommande; ivrande, initiativ; särsk. i uttr. på, äv. genom, förr äv. av l. efter l. i l. med, ngns tillskyndan, äv. tillskyndan av ngn (i sht förr stundom äv. med sakbetecknande gen.-attribut l. rektion); jfr till-foga, v. 3 a, tillskynda, sbst., tillskyndelse. Aff dieffuulsens tilskyndan är thet kommet, at somblighe menniskior äre oonde. OPetri 3: 98 (1530). Medh sins rådgiffueres .. tillskynden och tillhielp. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 77 (1539). E. Hd är inthett okunnogtt, att iagh effter E. Hd:es tilskyndann anno 1612 drogh ifrånn Nykiöpungz herredagh till .. fru Anna Trolle. OxBr. 12: 395 (1622). (Han) skildes ifrå werlden Anno 1603 den 11. Julii, i tilskyndan af Pestilentien. Rüdling 50 (1731). Jag blef dock icke tillsagd, genom hvars tillskyndan vet jag icke. Johansson Dagb. 1: 83 (1873). Litterära fonden, bildad på tillskyndan av doktor Erik Nordenson. Bergstrand SvLäkS 119 (1958).
tillskyndare, m. ⁄ ⁄ ig. [fsv. tilskyndare] särsk. till -skynda, v. 3: person som tillskyndar l. tillskyndat (ngt); särsk. med gen.-attribut betecknande den sak som tillskyndas l. av prep. av, i sht förr äv. till, inlett prep.-attribut vars rektion betecknar sådan sak; äv. dels om person som påverkar l. påverkat ngn i fråga om dennes handlande l. förhållningssätt o. d., dels ngn gg närmande sig bet.: understödjare, sympatisör; jfr skyndare 2, tillstyrkare. Thz obestond, som begynt och foretegit är wtaff andra tilskyndare. PrivFrihetsbrJönk. 246 (1529). (Kardinalen) hade warit en Blåsebälg och Tilskyndare til Förföljelsen. Schroderus Os. III. 2: 75 (1635). Som dådets, om inte direkt förövare så i varje fall tillskyndare, misstänker jag starkt ett par gamla spanska damer. Klinckowström Minn. 1: 287 (1933). Vad Heidenstams entusiastiska tillskyndare hade hoppats var (osv.). Böök Heidenstam 2: 286 (1946). Queipo de Llano var en av de mest entusiastiska och aktiva tillskyndarna av republiken och demokratin. DN 18 ⁄ 7 1986, s. 4.
tillskyndelse, r. l. f. [fsv. tilskyndilse] (numera bl. ålderdomligt) till -skynda, v. 3: tillskyndan; särsk. dels i uttr. på l. genom, förr äv. (ut)av, ngns tillskyndelse, dels konkretare (i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: händelse, tilldragelse, särsk. i sådana uttr. som lyckans tillskyndelse, om lycklig l. lyckosam händelse). Han kom vthaff andans tillskyndelse j templet. Luk. 2: 27 (NT 1526). Genom en Himmelens tilskyndelse. EP 1792, nr 61, s. 3. De rent animala väsenden, de der icke handla medvetet, utan endast ledas af ovilkorliga tillskyndelser. Lysander Faust 101 (1875). Huru herden Paris på kärleksgudinnan Venus’ tillskyndelse med förtjusning bortförde verldens skönaste qvinna. Adelsköld Dagsv. 4: 156 (1901). Ingenting i skolynglingarnas uppträdande tillkännagav den stora lyckans tillskyndelse. Lagergren Minn. 1: 339 (1922). Trista tillskyndelser tycks höra till en människas dödsstund liksom kråkor till ett höstlandskap. Aronson Medalj. 41 (1935). —
-SKÅDA, -are (se avledn.). (†)
1) till II 5: gm omskådning tilldela (mästare gesäll); jfr skåda, v. 5. Att gesäller måtte honom som den äldste mästaren först tillskådas. Löfgren TenngjH I. 3: 11 (i handl. fr. 1733). Löfgren TenngjH I. 2: 178 (1933; om ä. förh.).
2) till II 13 b α l. β: åse (ngt); ta i betraktande, granska; jfr -se 1. Schroderus Os. III. 1: 356 (1635). När man nogha wil til-skoda, och medh reenan hugh öfwerläggia, hwad Målet (dvs. språket) .. är för en ting. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643). Ekeblad Bref 1: 433 (1655).
Avledn. (till -skåda 2; †): tillskådare, m. ⁄ ⁄ ig. åskådare; jfr till-seare 1. Schroderus KonFörähr. Föret. 5 a (1606). Isogæus Segersk. 785 (c. 1700). —
-SKÄRA, -else (†, Lind 1: 175 (1749)), -ing (se -skärning), -ning (se d. o.); -are (se d. o.), -erska (se d. o.). [fsv. tilskära]
1) (†) till II 5: gm uppskärning tilldela (ngn ngt); särsk. mer l. mindre bildl. Detta bröd .. må nu vara oss i större eller mindre mått tillskuret. Wallin Rel. 3: 71 (1831); jfr 2 slutet slutet. Crusenstolpe Ställn. 12: 6 (1848).
2) till II 8 b: skära till (ngt). Tillskurna, men ännu inte färdigsydda handskar. VaruhusR 1541. Tagh så tin tilskurna (ymp)Qwist, och sätt honom subtiligt ther in. Månsson Trääg. 11 (1643). Oskurne sammanrullade klädestycken .. hwaraf han tilskar åtskillige kläder för de fattige. Lagerström Bunyan 2: 197 (1727). Ma chère mère .. gaf honom .. en bundt skrifpennor att tillskära. Bremer Grann. 2: 37 (1837). Mönster göras efter tillskurna tygdelar. Sömnadsb. 44 (1915). särsk. bildl.; särsk. i uttr. så l. så tillskuren, så l. så (ut)formad, särsk. om dels kropp(sdel), dels (skriftlig) framställning. VDAkt. 1683, nr 261. Ett hof tillskuret alldeles efter det fordna, fransyska. AJourn. 1815, nr 179, s. 1. Hvilket löjligt djupsinne han inlägger i sina filosofiskt tillskurna svar! Rydberg 2: 347 (1867). Herr brandstodsdirektören och majoren var en liten undersätsig, kvadratiskt tillskuren man med alltför bred bål till ett skrangligt underrede. Krusenstjerna Pahlen 4: 115 (1933). särsk. (numera mindre br.) i p. pf. med gradadverbiell bestämning, övergående i bet.: (så l. så mycket, särsk. för mycket l. för litet) tilltagen; äv. pregnant: överdriven, överdrivet tilltagen, särsk. i uttr. tillskuren i växten med samma bet. (jfr skära till 5 a, tilltaga 3 slutet β α’, 4 a ε); jfr 1. Doch weet iagh icke, om .. (det påstådda antalet ryttare) icke lähr wara alt för wijdlöfftigt tilskurit, medh mindre man och så the Swentienare, som Adelsmännerne til Häst effterfölia, medh räkna wille. Brask Pufendorf Hist. 365 (1680). Förra års gröda war knapt tilskuren för Bonden. GbgMag. 1759, s. 25. (De är mycket artiga,) må vara, att artighetsformlerna äro nog mycket ”tillskurna i växten”. Sätherberg Lefn. 319 (1896). En stort tillskuren personlighet. MMor 2: 129 (1947).
Ssgr (till -skära 2; † (Anm. Jfr dock de under -skärare o. -skärning anförda ssgrna)): tillskäre-bräde. bräde för tillskärning. BoupptVäxjö 1798.
(II 8 b (α)) -SKÄRARE. [till -skära] person som yrkesmässigt utför tillskärning; ss. förled i ssgr äv.: tillskärnings-. Westee (1842). Munderingspersedlarnes tillskärning verkställes vid kompaniet af den på stat anställde tillskäraren. SPF 1859, s. 619. jfr sko-tillskärare.
Ssgr (i sht i fackspr.): tillskärar-, äv. tillskärare-akademi. (högre) tillskärarskola. RTKatal. 1920, 4: 715.
-bord. bord för tillskärning; jfr tillskärnings-bord. Wärkstaden består af ett Arbets bord, et Tilskärar Bord, En Sax och 1 Pärsejärn. BoupptVäxjö 1767.
-kniv. kniv för tillskärning (av (sko)läder o. d.); jfr tillskärnings-kniv. Schulthess (1885). Tillskärarknivar .. kännetecknas ofta av en bakåtböjd, konvex eggprofil. Varulex. Byggn. 2: 71 (1955).
-sax. sax för tillskärning (av tyg o. d.); jfr tillskäre-sax. Schulthess (1885). En .. Tillskärarsax (avsedd för skrädderier) är c:a 40 cm lång med c:a 20 cm lång egg på skänklarna och .. avsedd att stödas mot bordet vid klippningen. Björkman Skräddarlex. 114 (1988).
(II 8 b (α)) -SKÄRERSKA. [till -skära l. -skärare] (numera bl. tillf.) kvinnlig tillskärare. (En) tillskärerska, kunnig i linnebranschen .. erhåller .. engagement på större fabrik. GHT 7 ⁄ 11 1895, s. 4. StSvTyOrdb. (1989). jfr schablon-tillskärerska. —
(II 8 b (α)) -SKÄRNING, äv. (numera bl. tillf.) -SKÄRING. (-ing 1900–1937. -ning 1749 osv.) [till -skära] handling l. verksamhet att tillskära ngt (särsk. tyg l. kläder l. (sko)läder o. d.); äv. konkretare, särsk. om sätt på vilket ngt är tillskuret (i sht förr äv. bildl., om utformning av ngt). Lind 1: 924 (1749). En Parisisk tillskiärning och en .. Swensk sömm. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 11 (1753). Pastorns son skulle .. förberedas för Universitet, och derföre måste hela stads-skolan behålla den lärda tillskärning, den vid Melanchthons tid hade fått. Broocman TyUnd. 2: 82 (1808). Han .. inställde sig på herrgården rätt ofta för måttagning och tillskärning av läder till skodonen. Fatab. 1929, s. 70. Skrädderiets teknik innefattar tre huvuddelar: tillskärning, sömnad och pressning. Fröberg Skrädd. 54 (1941).
1) (numera föga br.) till II 8 a α, särsk. om köld l. vinter: bli skarpare l. strängare. Så mycket svårare .. som vintren tillskärpte. Kurck Lefn. 141 (1705). Östergren (1957).
2) till II 8 b α: göra (ngt) skarp(are) l. skarpt markerad l. vass(are); skärpa; vässa; särsk. i p. pf., äv. allmännare: skarp, vass; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkret(are), om skarp l. egglik form l. del o. d.; äv. bildl.: göra strängare l. verkningsfullare l. (mer) tillspetsad o. d. Heinrich (1814). Hauy observerade .. en tillskärpning på ändytan. VetAH 1816, s. 158. (Flintbiten har) blifvit funnen och å nyo tillhuggen och tillskärpt till en lans. SNilsson hos Berzelius Brev 14: 117 (1837). Kroppen är hög och hoptryckt med tillskärpt ryggkant. Nilsson Fauna 4: 279 (1852). En tillskärpning av u-båtskriget. Almquist VärldH 9: 112 (1934). —
(II 11 a α α’) -SKÖTA, -ning. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tillskarva l. tillfoga (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr sköta till. AktsamlKungsådreinst. 163 (1685). (Kyrkobyggnadens) twänne senare tilskötningar. Lenæus Delsbo 236 (1764). —
1) till II 1. särsk.
2) (†) till II 5, motsv. slå till 20 o. -slå 2: anslag (se d. o. 17); tilldelning. VDAkt. 1695, nr 1006.
3) till II 7.
a) (†) låsning gm omvridande av nyckel, särsk. konkretare, i uttr. med dubbelt tillslag, om lås: som kan låsas med dubbla slag (se slag, sbst.1 27 h). VRP 1658–59, s. 5.
b) till II 7 slutet, motsv. slå till 3, 5 a, 15 o. -slå 4: slutande av strömkrets o. d.; äv. utvidgat l. allmännare: igångsättande (av mekanism l. apparat l. maskin o. d.). TT 1941, Elektr. s. 82. Omkopplare för manuellt till- och frånslag. InköpskatalSelga 1985, 1: 247.
4) till II 9 a, motsv. slå till 1, 2, 4, 5, 12, 14 o. -slå 6: handling att slå till; särsk. (o. numera företrädesvis) i a o. b; äv. konkretare (se särsk. a o. b). PH 2: 1448 (1739). Frihet at wid uphandlingsauctionen giöra sine anbud, så at tilslag kunde skie för den minstbiudande. 2BorgP 7: 239 (1741). särsk.
a) i fråga om att slå till ngt l. ngn; särsk. motsv. slå till 2, om slag l. spark mot boll l. puck o. d. för att sätta denna i rörelse (i sht förr äv. utvidgat, om (rörelse vid) ivägslungande av kastredskap o. d., särsk. spjut). Ekqvist briljerade (i spjutkastning) med en oerhörd snärt i tillslaget. IdrBl. 15 ⁄ 9 1924, s. 1. Evertons vänsterytter .. fick utmärkt tillslag och bollen sköt som en raket mot Bromwichmålet. Tegnér Stadion 219 (1938). Bollens hastighet efter tillslaget är 25 m/s. GymnFys. 2: 103 (1984).
b) motsv. slå till 1 d α, i fråga om att slå till mot ngn l. ngt: förberett l. planlagt (polisiärt) ingripande o. d.; särsk. i uttr. göra (ett) tillslag (mot ngn). Tillslaget mot Sandhamnsligan .. är som att bota svår huvudvärk med magnecyl. SvD 20 ⁄ 10 1975, s. 5. Tillslaget och utredningen har skett mycket diskret. GbgP 2 ⁄ 8 1983, s. 1. Nyligen gjorde Malmöpolisen ett tillslag mot försäljarna vid Mobilia. SvD 13 ⁄ 9 1990, s. 6.
5) (numera bl. i fackspr.) till II 11 a, motsv. slå till 26 o. -slå 7: tillsättande (gm hällande o. d.); äv. konkretare l. (o. numera nästan bl.) konkret, om tillsats (äv. (bag.) om uppmätt o. upphälld degvätska). UHiärne Berghl. 454 (1687). Samma tilslag gjordes och gaf enahanda utslag. VetAH 1776, s. 139. Hårdmalmen fattades .. som ett oumbärligt tillslag. Lindroth Gruvbrytn. 2: 108 (1955). (Trågaren) mängar tillslaget med mjöl och sätter till jäst och andra ingredienser. Bröd 1972, nr 10, s. 12. —
(II 7) -SLAMMA, -ning. gm slamning fylla l. täcka l. täppa till (ngt); särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels i pass. övergående i dep.: fyllas igen l. täppas till av slam; jfr slamma till. Flere af de smärre ågrenarna nordost om staden hafva helt och hållet tillslammats. Fennia III. 9: 6 (1890). De ytterst våldsamma regn .. som vållade, att jorden blef hårdt tillslammad. UtsädT 1904, s. 227. —
(II 8 b α) -SLIPA, -ning. slipa till (ngt); äv. bildl. Meyerson VapArboga 232 (i handl. fr. 1575). Hwad nu Talet eller Målet widkommer, thet samma förrättar Tungan, hwilken genom Grammaticam, Rhetoricam och Poesin blifwer formerat och tilslijpat. Schroderus Modersch. C 3 a (1642). Tillslipningen av brynstenar på hällarna och i ravinernas sandstensväggar har synbarligen varit ett utbrett bruk. Fornv. 1936, s. 143. —
1) till II 1 (a): ansluta; infinna sig; särsk. bildl., särsk.: tillstöta; numera nästan bl. i avledn. tillslutning; äv. tr.: ansluta (ngt till ngt), i avledn. tillslutning. I fall antingen något dödeligit skulle hans Moder hända, eller och någon annan olycka tillsluta som wärket hindra kunde. Thorman KunglBorddam. 35 (i handl. fr. 1698). Östergren (1957).
2) till II 7: föra l. bringa (ngt) i sådant läge l. tillstånd att förbindelse gm öppning l. passage o. d. mellan inre utrymme o. dess omgivning hindras, stänga (igen), (för)sluta; med avs. på dels anordning avsedd att stänga igen öppning osv., särsk. dörr l. lock l. kork o. d., dels med sådan anordning tillsluten öppning osv. l. tillslutet utrymme, särsk. behållare o. d.; förr äv. dels med indir. personobj. betecknande den för vilken ngt blir tillslutet (se särsk. b γ), dels övergående i bet.: innesluta l. stänga in (ngt l. ngn) (särsk. i fråga om belägring o. d.), dels intr. (se c); i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv., förr äv. allmännare, i överförd anv.: sluten (se d. o. 11 b); äv. abs. (se särsk. d); i pass. äv. närmande sig dep.; jfr -hålla 5, -lycka, -skjuta 2, -slå 3 o. tillåta 2. Dörren var tillsluten, men olåst. Du måste tillsluta locket, korken ordentligt. Tillslut genast flaskan. Långa rader med tillslutna burkar. Jag har glömt att tillsluta brevet. Och tå portanar j Jerusalem vpdraghne woro för Sabbathen, bödh iagh tilsluta portanar, och befalte at man icke skulle vplåta them in til effter Sabbathen. Neh. 13: 19 (Bib. 1541). Erchiebiskopen .. tilslöth Stockholms Stadh medh en starck belägring. Sylvius EOlai 521 (1678). Med Lijk-Kistornas tilslutande, måste wahrsamt umgås, när icke alldeles visze och säkre Teckn äre om Dödzmåhlet. Kyrkol. 18: 3 (1686). Jag hafwer hela natten intet tilslutit något öga för bekymmer. Österling Ter. 2: 87 (1700). Vti Indien växer en vnderlig ört, som tilslutar sina blad tå en Mans-Person nalkas in til henne, och likasom blyges wid at låta se sin inwertes beskaffenhet. Scherping Cober 2: 185 (1737). (Vokalen ”O”) har ett både mera öppet och tillslutet ljud. Lindströmer ItGr. 3 (1803). (Blåsinstrumentets tunga) tryckes in i munstycket, så att springan tillslutes. Bergholm Fys. 4: 41 (1925). jfr själv-tillslutande, o-tillsluten. särsk.
a) med refl. obj.; särsk. i anv. som motsvarar d. Att tillsluta sig för Guds kärlek. Den som inrättar sina grindar så .. at de tilsluta och läsa sig, då någon går derigenom. SamlRönLandtbr. 1: 141 (1775). Himmelen tillslöt sig och släppte inte fram den minsta solstrimma. Lagerlöf SkildTid. 1: 308 (1943).
b) (†) i fråga om att ngt gm tillslutandet upphör l. avslutas o. d.; äv. i anv. som motsvarar d.
α) med avs. på inrättning o. d. särskilt avsedd för viss verksamhet, särsk. skola o. dyl., o. med tanke på att denna verksamhet (tillfälligt) upphör l. ställs in o. d.; äv. med obj. betecknande verksamhet o. d. Hwilkett ärende bleff vpskuttitt, effther adwentet war ingongitt, vdi hwilkenn tÿdh rettenn bör ware tilsluttin. 2SthmTb. 7: 463 (1588). Den 21 Martii tilslöts Scholan för den infallande Påska-Högtiden. ÅbSvUndH 83–84: 269 (1777). Ehuru riks-banken .. ej tillslöt sin silfverutvexling förrän år 1815. Agardh o. Ljungberg II. 1: 137 (1854). Universitetet blef tillslutet. HLittSt. 3: 197 (c. 1890).
β) avsluta; särsk. med avs. på räkenskaper l. bokföring o. d. (Med denna replik) tillslutes och ändas öpningen. LejonkDr. 17 (1689). Räkenskapernas säkra tilslutande. VRP 13 ⁄ 12 1731. Svedelius SmSkr. II. 2: 50 (1864, 1888).
γ) hindra. Aldenstund hvarcken ållder eller Echtenskap bör tilsluta Guds kundskap och den Christeliga troons bekännelse. Wallquist EcclSaml. 5–8: 208 (1681).
c) (†) intr.: sluta tätt, ligga an, smita åt. Klädningen är garnerad med tvenne stora garneringar, hvilka icke tilsluta framföre. MagKonst 1840, s. 96. SthmModeJ 1843, nr 6, s. 8.
d) mer l. mindre bildl.; särsk. med avs. på dels hand, i fråga om att inte vilja hjälpa ngn, dels hjärta, i fråga om att förhålla sig likgiltig l. kallsinnig inför ngn l. ngt, dels öga l. öra, i fråga om att inte vilja l. undvika att uppmärksamma l. lyssna på ngt l. ngn; i p. pf. i sht förr särsk.: sluten (se d. o. 7, 8); jfr a, b. Han skal tilsluta och ingen vpläta. Jes. 22: 22 (Bib. 1541). En förwänd och wrångsint Menniskia .. som inbunden och tilsluten är. Sahlstedt Hoffart. 77 (1722). Hans ögon, som så lång tid warit för Sanningen tilslutne. Ehrenadler Tel. 574 (1723). Menniskor .. tillsluta sin hand för nödens behof. Ödmann PredUtk. 63 (1808). Yngling! tillslut dina öron: du är förlorad om du lyssnar. 2SAH 7: 306 (1815). Vi helse dem .. välkomna i vår tillslutna krets. Valerius 2: 209 (1836). Jag bäfvade för den (rättfärdiges röst), men jag tillslöt icke mitt hjerta. Wikner Vitt. 246 (1865).
3) (†) till II 12: ansluta (ngt ngnstädes hän). Min bön, hwilken iag likwäl hijt tillsluta will wti alsomstörsta ödmiukheet. Ekeblad Bref 1: 317 (1654; rättat efter hskr.). Berzelius Brev 11: 243 (1842).
Avledn.: tillslutare, se d. o. tillslutbar, adj. till -sluta 2: möjlig att tillsluta. TTekn. 1861, 1: 1.
tillslutenhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) till -sluta 2: förhållande l. egenskap att vara tillsluten; i sht förr särsk.: slutenhet (se d. o. 3). Ett tillstånd af .. väsendets tillslutenhet, att ingång ej lemnas hvarken till viljan, känslan eller tanken. Almqvist VSkr. 5: 88 (1820). Leffler Smith PollJuv. 153 (1930). —
Ssg (till -slutare 2; numera föga br.): tillslutar-, äv. tillslutare-muskel. slutmuskel. ARetzius hos Billing Hipp. 69 (1836). LAHT 1908, s. 9.
Spalt T 1356 band 34, 2004